Kort sagt: Den svenska regeringens beslut i går att lägga EU:s nya smittskyddscentrum i Stockholm var inte helt oväntat, men är ändå ett svårt nederlag för Skånes och Öresundsregionens företrädare och lobbyister.
Det aktualiserar behovet av att se över hur regionen sköter sin marknadsföring. En sådan utredning skulle med säkerhet visa på nödvändigheten av samordning och nya strukturer i den uppsjö av organisationer som i dag säljer varumärket Öresund.
Av Thomas Frostberg
Det var en märkligt tunn argumentation som framfördes när folkhälsominister Morgan Johansson presenterade den svenska regeringens beslut. Smittskyddscentrumet är Sveriges första EU-myndighet och lokaliseringen är därför förknippad med extra stor prestige. Ändå gavs ingen mer ingående förklaring än att Stockholm var strået vassare än de övriga fyra kandidaterna när regeringen bedömt dem efter fyra olika kriterier.
Dessa fyra kriterier var vetenskaplig miljö, goda kommunikationer med övriga EU, tillgång till lokaler och goda förutsättningar för myndighetens personal och deras medföljande familjer. Hade det bara handlat om vetenskaplig kompetens hade avgörandet inte varit så förvånande. Den typen av jämförelser är för det första nästan omöjliga att göra. Stockholm har dessutom en rad viktiga institutioner på smittskyddsområdet, så som Karolinska Institutet, Smittskyddsinstitutet och ett säkerhetslab av hög klass även i en europeisk jämförelse.
MEN, nu var den vetenskapliga miljön inte regeringens främsta argument för valet av Stockholm, utan att huvudstaden vid en samlad bedömning var strået vassare. Det är faktiskt svårt att förstå och väcker befogade misstankar om att fler faktorer påverkat beslutet, bland annat Stockholms besvärliga konjunkturläge och den kommunala skatteutjämningen, som kostar Stockholm stora pengar.
Direkt avslöjande var Morgan Johanssons svar på en fråga om förutsättningarna för en lokalisering till Malmö/Lund: Att göra regionalpolitik av en sådan här fråga vore olyckligt. En lokalisering till Skåne skulle alltså ses som en regionalpolitisk åtgärd, inte som en satsning på att stärka ett av Sveriges främsta tillväxtområden och forskningsmässiga centrum.
Där ligger också kärnan i Öresundsregionens marknadsföringsproblem. Trots återkommande rapporter och statistik om regionens starka vetenskapliga position, ett innovativt näringsliv och det centrala läget ur ett kommunikationsperspektiv har budskapet inte gått fram. Alla siffror finns där, men torra fakta räcker inte. Vad marknadsföringen har misslyckats med är att förmedla känslan till de svenska beslutsfattarna i Stockholm, känslan som gör Öresundsregionen till ett självklart och prioriterat tillväxtområde även i ett nationellt perspektiv. I stället uppfattar regeringen det fortfarande som en uppoffring och regionalpolitisk åtgärd att lägga en viktig myndighet i provinsen Skåne – trots att folkhälsoministern själv bor i Lund och borde ha kunnat förmedlat en annan känsla till sina regeringskollegor.
Även de skånska riksdagsledamöterna har varit förvånansvärt tysta i frågan, liksom så ofta annars när det gäller att ta fajten för regionen på riksplanet.
Ytterligare ett problem är att Malmö/Lund-alternativet till stor del bygger på närheten till Köpenhamn och vad den danska huvudstaden har att erbjuda. Det är ett perspektiv som inte passar in när nationell prestige är frågan för dagen, som i fallet med den svenska EU-myndigheten.
Uppbackningen i just denna fråga har annars varit ovanligt stark och samordnad. Politiker från Malmö, Lund och Skåne arbetade tillsammans i stället för att på traditionellt vis försöka konkurrera mellan grannstäderna. Tyvärr räckte det inte hela vägen, eftersom förarbetet med att sälja in känslan för regionen inte varit tillräckligt starkt.
Det är dags att göra en översyn av hur regionen arbetar med marknadsföring med sikte på att skapa en mer samlad insats. Øresund Network, Copenhagen Capacity, Position Skåne, Wonderful Copenhagen och Øresund Science Region med plattformarna Medicon Valley Academy, Øresund IT Academy, Øresund Environment Academy och Øresund Food Network är bara några exempel på organisationer som på olika sätt har ett ansvar för Öresundsmarknadsföringen. Systemet är minst sagt svåröverskådligt och redan dagens samordning slukar resurser som skulle kunna användas bättre om aktörerna var färre, men starkare.
