Kort sagt: Det brukar sägas att den svenska riskkapitalmarknaden ligger långt före den danska i utveckling, men när det gäller stöd till företag i tidiga skeden har Sverige något att lära av grannen i väster. Det danska systemet med offentligt stöd via åtta utvalda innovationsmiljøer är både mer målinriktat och tydligt än det svenska.
Av Thomas Frostberg
Teknologisk Innovation, en av åtta danska innovationsmiljøer, har sedan starten 1998 gjort 750 inledande utvärderingar, använt åtta miljoner danska kronor till 325 inledande analyser, investerat 80 miljoner i 103 företag, av vilka 20 stycken nu är företag i full frihet. Dessa har dragit till sig sammanlagt ytterligare 167 riskmiljoner. 38 företag är i utvecklingsfasen. 30 företag har stängts. Inte illa i ett land som många ser ner på när det gäller innovation och riskkapital.
Danska staten satsar i år omkring 120 miljoner kronor på innovationsmiljøerna som ska hjälpa nya företag med affärsrådgivning, lokaler och finansiering.
Den mest uppenbara fördelen med systemet är att alla nödvändigheter samlats under ett tak. I Lund får en forskare eller student med en idé traska runt mellan flera olika instanser: Gertrud Bohlin Ottosson på Ideon för lokaler, Eva Engquist på Teknopol för affärsrådgivning och Adam Schatz på TeknoSeed för finansiering.
Eva Engquist, VD för Teknopol, håller själv med om att det danska systemet är mer genomtänkt och värt att ta efter. I Sverige finns i dag ingen såddfinansiering att tala om, menar hon.
Den oklara rollfördelningen mellan de svenska offentliga aktörerna inom såddfinansiering – Industrifonden, Nutek och Almi – gör att Teknopol för närvarande inte rekommenderar några sydsvenska företag att söka såddfinansiering den vägen.
Den nya ordningen med Industrifonden som central offentlig såddfinansiär har också inneburit hårdare krav på privat medfinansiering (minst 50 procent). Det hävdas att det är viktigt att entreprenörerna tidigt lär sig hur man söker kapital, men det verkar inte rimligt att ställa samma krav på medfinansiering i såddfasen som i senare faser.
I det danska systemet kan en entreprenör i första steget få tillgång till i genomsnitt 50.000 kronor för en första utredning av bärkraften i idén. I nästa steg kan innovationsmiljøn bevilja 750.000 kronor i lån eller ägarkapital. Här gäller sedan helt nyligen krav på ytterligare 15 procents medfinansiering (tidigare var det tio procent, kraven höjs nu något), men detta har hittills ordnats genom egna riskkapitalfonder vid innovationsmiljøerna.
Stödet är ingen självklarhet, men det är ett betydligt tydligare och mer målinriktat system för att hjälpa såddföretag.
Invändningen är att marknaden själv bör sköta riskkapitalet, utan offentlig inblandning. Nu funkar det inte så, visar praktiken, och då är frågan i stället var gränsen ska gå när det gäller krav på medfinansiering eller återbetalning av lån.
Procentsatsen kan debatteras i oändlighet, men väljer man en så hög nivå som i Sverige är det enda rimliga att den så kallade syndikeringen mellan privat och offentligt kapital görs från början i riskkapitalfonder med blandat kapital, så att den enskilde forskaren och entreprenören inte behöver utkämpa den dragkampen varje gång.
Nästa steg är införandet av en innovationsmiljø-ordning för att skapa överblick bland ett 30-tal större och mindre forskningsparker i Sverige. Inspirationen finns på andra sidan bron.