Av Jan Wifstrand
När historieböcker skrivs är det lätt att få intryck av att föremålet för skildringen redan nått sin höjdpunkt.
Var mycket försiktig med att dra denna slutsats i samband med nyligen utkomna Idén om Ideon, förre universitetsrektorn Håkan Westlings snygga årsbok för Universitetshistoriska sällskapet i Lund.
Rapidus har inga ambitioner att lämna en senkommen recension. Men boken och den publicitet den vållat måste helt enkelt följas upp med någon form av prognos eller bedömning för framtiden. För det är ju framtiden Ideon handlar om, mer än kanske något annat i hela Öresundsregionen.
Här är några nyckelfaktorer. Hanteras de rätt kommer rubriken ovan att besannas.
1) Riskkapital har ett potentiellt eldorado i Ideon-miljön.
Det måste kännas skönt för samhällets miljardärer i form av fonder, investmentbolag och privata investerare att kunna gå till fots mitt i en klunga av Sveriges starkaste affärsidéer, med mycket hög nivå på forsknings- och teknikinnehåll.
Westling understryker i sin bok den rejäla kick Ideon fick för ett par år sedan i och med den kraftigt ökade tillgången på venture capital.
Framtiden, bedömer Rapidus, innebär att fler och fler investerar allt tidigare i företagens utvecklingsprocess. Som TeknoSeed, redan på plats och framgångsrikt.
Därför måste ytterligare ett antal riskkapitalbolag lockas rent fysiskt till Lund och trakterna av Ideon. Kommer de inte självmant bör alla berörda planera en orkestrerad kampanj. Inte minst danska storheter som Lars Bruhns Internet Ventures Scandinavia, Michael Mathiesens 2M Invest eller de bioteknikinriktade kolosser som Rapidus nämnde i analysen 26/1 bör lockas dit.
Det är bara att följa exemplet som MVC-fonden nu sätter (se Rapidus i onsdags).
2) De snabbväxande företagen själva och Ideons institutioner/nätverk måste prioritera kommunikation på ett helt nytt sätt.
Rejält med resurser måste satsas på att göra Ideonmiljön och företagen synliga och mera välkända. Lunds kommun, som fått Ideon gratis om man tolkar Westling utan krusiduller, har ett alldeles särskilt ansvar att politiskt ständigt framhålla det som åstadkommits som det bästa i modern tid i Lund och något av (inter-) nationellt intresse.
I boken berättas med stolthet att Ideon omnämns i hela 47 artiklar 1999, enligt en sökning i AffärsDatabasen, innehållande större delen av svensk affärspress.
Jag beklagar min roll av glädjedödare i denna sak, men det är ett klent utbyte. Redan detta år nämndes Jonas Birgerssons namn i cirka 500 artiklar. Och Pölsemannen i åtminstone tio. Dra vilka slutsatser ni vill.
Och i Danmark är Ideon i stort sett icke existerande. I det ledande danska affärsorganet Børsen får man träff på Ideon endast 13 ggr sedan 1995! Och bara sju gånger genom historien i den mest omfattande danska artikeldatabasen Polinfo. Ryktet har sorgligt nog inte spritt sig över sundet under alla dessa år.
3) Uttrycket bör begravas, men forskningsby är vad Ideon fortfarande kallas.
Kanske det är därför flertalet av Köpenhamns och Stockholms industritoppar samt affärspressen fortfarande tror att Ideon är en leråker med några lador för IT-freaks. Men det handlar om en häftigt växande stad i sig själv. Nu måste det till en servicenivå med tjänster och inrättningar som gör att livet, inte bara de många lovande teknik- och forskningsföretagen, fungerar. Vi har sett en stilla början med banker och något juristkontor, men nu krävs allt från bättre krogar till fler tvättinrättningar. Byn måste bli stad, för den framtida expansionens skull.
P.S. nr.1 i form av pekpinne: Alla innovationsmiljöer i Danmark och alla färska, entusiastiska teknikparksinitiativ i Sverige måste använda boken i fråga som kurslitteratur. Caset är det ojämförligt ledande i Skandinavien.
P.S. nr.2 i form av pekpinne: Sida upp och sida ner läser vi om alla studiebesök som kommit till Ideon. Men det är inte tillräckligt. Till exempel borde minst halva den sittande svenska regeringen ta sig en heldag, inte bara ett spadtag, på Ideon. Bara litet kunskap om Teknopol, Kunskapsbron och TeknoSeed och personlig kontakt med Ideons hjärta och lungor skulle kunna få många polletter att trilla ned. Och, upprepar Rapidus, bjud gärna Ørestadsselskabet också, när lunchen ändå beställs. Och Ole Stavad, så klart.
