Av Thomas Frostberg
HANNOVER. Representanterna för den skånska satsningen på världsutställningen EXPO2000 i Hannover verkar minst sagt nöjda med sin insats.
Medan världsutställningen totalt sett brottas med låga besökstal och riskerar att göra ekonomiskt fiasko har den svenska paviljongen lyckats bra med att locka till sig folk. Mellan 10 och 15 procent av besökarna på EXPO2000 besöker den svenska paviljongen, vilket innebär omkring 12.000 personer varje dag.
Mer än hälften av Sverige-besökarna passerar också den fjärdedel av paviljongen där Skåne under två veckor presenterar sig på temat Harmoni och dynamik. Avsikten har varit att visa upp Skånes turistmöjligheter (harmoni) i kombination med regionens forskning, utbildning och näringsliv (dynamik).
Turismen har medvetet satts i fokus och besökarna lockas med ett vackert bildspel från det skånska landskapet. Kanske är fokuseringen riktig, med tanke på att majoriteten av besökarna är tyskar och att Skåne i en internationell jämförelse bör ha mer pengar att hämta inom turistnäringen.
Däremot är det obegripligt varför satsningen fått en så pass kraftig slagsida till nackdel för presentationen av skånskt näringsliv, framför allt inom de nya, snabbväxande branscherna.
Har det senaste årets tal om Skåne och Öresund som en expansiv region inom medicin, bioteknik och IT blivit för mycket för arrangörerna? Eller vad är annars förklaringen till att Medicon Valley-begreppet lyser med sin frånvaro och att reklamen för forskningsbyn Ideon i Lund bara består av ett svart vykort med texten www.ideon.se i gult? För att nämna några exempel.
Med tanke på att företag som C Technologies, Anoto, Ericssons Bluetooth-division och Probi finns presenterade hade det kunnat bli väldigt spännande. Men nu inskränker sig företagens närvaro i princip till logotyper på symboliska bropelare och några broschyrställ. Anoto visar för visso upp prototyper på sin intelligenta penna och papper, men sakerna får inte vidröras och någon närmare förklaring ges inte – om man inte hittar rätt broschyr på väggen bakom, vill säga.
Det hade kunnat göras så mycket bättre. Nu framstår snarast Ugglarps Slakteri som den främsta företrädaren för skånskt näringsliv, eftersom de i alla fall har en personlig representant på plats för att berätta om företaget.
Öresundsregionen har över huvud taget hamnat i skymundan på världsutställningen, bortsett från fem symboliska bropelare i den skånska utställningen, ett endagsseminarium som lockade hundratalet besökare och en rad av glasplattor i marken på sträckan mellan Sveriges och Danmarks paviljonger.
Den danska paviljongen har om möjligt än mindre fokus på Öresundsregionen, IT eller medicin och bioteknik. De tre utställningshallarna är istället inriktade på vindkraft, vatten och livsmedel. Det närmaste man kommer dansk IT är Lego-montern, där leksaksfigurerna kan röra på sig och bland annat skriver på en dator.
En bidragande orsak till Öresundsregionens bleka framtoning ligger i själva utformningen av världsutställningen som en plats för nationer att visa upp sig. Det gör det svårt för regioner att framhäva sig, särskilt när det handlar om gränsöverskridande sådana.
Därför tycks det tydligaste Öresundsinslaget på EXPO2000 ha varit direktsändningen av broinvigningen på storbildsskärmar. Men vad hjälper det när showen inskränker sig till en av cirka 150 utställningsdagar?
Låt oss hoppas att Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande i Malmö och ledamot av svenska nationalkommittén för EXPO2000, får rätt när han spår att det här är sista världsutställningen i sin nuvarande form och att framtida utställningar kommer att bjuda på mer av regional framtoning.
