Neuer Markt som gjord för danskar och svenskar

Av Tomas Lundin

Två händelser som ser ut som en tanke.

I förra veckan kom beskedet att svenskgrundade och numera Londonbaserade Letsbuyit.com noteras på tillväxtbörsen Neuer Markt i Frankfurt. Varken Stockholmsbörsen, London eller Nasdaq var aktuella.

Och så fusionen mellan Europas två tyngsta aktiebörser – London och Frankfurt – som blev klar i förrgår. Resultatet av denna är att handeln med snabbväxande teknologiföretag koncentreras till Frankfurt. Den gamla ekonomins bjässar flyttar till London.

Måste man bry sig?

Absolut. Affärsänglar och riskkapitalister i all ära, men de kan inte ersätta en börsnotering. Aktier i det egna företaget är den nya tidens starka valuta med vilken företag köps och expansion finansieras.

Varför då Neuer Markt? För Öresundsföretagen borde väl både Köpenhamn och Stockholm ligger bättre till.

Lika bra att slå fast det en gång för alla: Neuer Markt är i dag Europas största och mest likvida tillväxtbörs med 230 noterade bolag (varje månad tillkommer 20 nya) och ett sammanlagt börsvärde på knappt 200 miljarder euro. Efter fusionen med London och det planerade samarbetet med Nasdaq kommer Frankfurt att svara för mer än 80 procent av handeln med snabbväxande företag i Europa.

På kurslistan ser man holländska, österrikiska, schweiziska, israeliska och flera amerikanska spjutspetsföretag. Dock inte ett enda danskt eller svenskt företag. Detta trots att nästan vart tionde företag på Neuer Markt ägnar sig åt ”Öresundsspecialiteter” som bioteknik och hälsovård.

Varför denna frånvaro? En välvillig tolkning skulle kunna vara att tillväxt- och integrationsprojektet Öresund tar alla resurser i anspråk.

En mer realistiskt uttydning är att det finns en kulturell distans till allt som är tyskt. Gärna Nasdaq och London men inte Frankfurt, även om Neuer Markt faktiskt är som gjord för svenska och danska snabbväxare.

Den mest illavarslande förklaringen är att Öresundsföretagen ännu inte har smittas av Europafebern som grasserar i kölvattnet av den gemensamma europeiska valutan. Och då menar jag den feber som i dag får minsta garageföretag på kontinenten att tänka paneuropeiskt: en valuta, en marknad – och en börs.