Av Bjarne Stenquist
När man i framtiden sätter sig ner för att skriva nätverkssamhällets historia är det mycket troligt att den 25 februari år 2000 ägnas särskild uppmärksamhet. Då gick General Motors, Ford och Daimler/Chrysler samman och skapade världens största virtuella marknad; en gemensam portal genom vilken de tre företagen kommer att sköta all sin upphandling, värd 240 miljarder dollar, från över 30.000 underleverantörer.
Den 29 februari tillkännagav den amerikanska detaljvarujätten Sears, Roebuck och den franska stormarknadskedjan Carrefour, att de startar en liknande portal för sina inköp på 80 miljarder dollar.
Så här fortsätter det. Olika beräkningar visar att det som kallas B2B, Business till Business e-handel, kommer att växa från cirka sju miljarder dollar 1999 till sju biljoner dollar – tusen gånger mer – år 2004.
Den gamla ekonomin börjar röra sig in i den nya och konsekvenserna av det är närmast omskakande. Enbart besparingarna på inköpta delar uppskattas för de samverkande bilföretagen till 18 miljarder dollar årligen. När man sedan kopplar in kunder, återförsäljare och underleverantörer i samma system kan man ana konturerna av ett nätverk med potential för enorma produktivitetsförbättringar.
Detroit var den moderna industrialismens vagga, med löpande band och MTM-system, nu hopplöst efter. Såg det ut som. Men bilföretagens portal etableras som ett separat, marknadsnoterat, företag. Den har möjligheter att växa till en gigantisk e-handelsplats med räckvidd långt utanför bilindustrin. Det märkliga kan alltså inträffa att portalen får ett högre börsvärde än de bilföretag som äger den och högre än många av dagens IT-företag.
På vardera sidan om Öresund finns en inte obetydlig mängd tillväxtföretag. Men i jämförelse med företagen i den gamla ekonomin är de försvinnande få. Vilka produktivitetsförbättringar kan man inte föreställa sig i det danska jordbruket den dag någon IT-samordnar jordbruksföretagens försäljning av bacon och råg med deras inköp av skördemaskiner och bekämpningsmedel?
Vilka möjligheter har inte Trelleborg, ett av Skånes få börsnoterade bolag och en av den gamla ekonomins trotjänare, i IT-styrning av såväl inköp, som produktion och försäljning?
Det räcker att titta på Lego. Nästan ute för räkning för två år sedan, nu tillbaka med stigande försäljning och stigande vinster, beroende på en hård Fitnessplan kombinerad med omorientering mot IT-baserad försäljning.
Och omvänt: vilka långsiktiga överlevnadsmöjligheter har Öresundsregionens gamla företag om de inte ger sig in i den nya ekonomin?
