Kort sagt: Så fort ett lovande teknikbolag i närområdet blir uppköpt går vi in i en kollektiv eufori. Visst är det smickrande — och en dunk i ryggen kan vara på sin plats — men det är inte glasklart att förvärven är det bästa för regionens utveckling.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
Varje gång ett litet innovationsbolag blir uppköpt möts beskedet av jubel och applåder. I veckan var det dags igen, när mjukvaruföretaget Avail Intelligence i Malmö såldes till amerikanska RichRelevance och nu omvandlas till ett utvecklingscenter inom koncernen.
För eldsjälarna bakom Avail är affären tveklöst en fjäder i hatten. Dessutom tenderar faktumet att ett Silicon Valley-bolag intresserar sig för Öresundsregionen få alla oss andra att hoppa jämfota av upphetsning.
Förvärven blir ett kvitto på att det vi gör är rätt.
Det kan absolut vara på sin plats med ett Grattis! till entreprenörerna och investerarna, som i vissa fall också återsatsar likviden i nya företagsbyggen. Och ofta innebär uppköpen att det lilla teknikbolaget får muskler för ytterligare utveckling och expansion.
Samtidigt går det inte att undkomma känslan av att bli snuvad på konfekten.
Hur hade Avail utvecklats på egen hand?
Hade Scalado, som såldes till Nokia i fjol, kunnat bli ett nytt Axis?
Och hur långt skulle Polar Rose, som gick till Apple 2010, lyckats ta sig?
Det finns en uppenbar risk att våra lovande innovationsföretag decimeras till utvecklingsfilialer inom utlandsägda storkoncerner så fort de börjat nosa på framgång.
Skånes näringslivsstruktur har redan i dag korta värdekedjor, det slog samarbetsorganet OECD fast i sin territorial review i fjol. Vi skulle må bra av att ha fler företag som sträcker sig över hela förädlingsprocessen, från idé till tillverkning och försäljning. Vår industri tenderar att vara mer stödjande än producerande, vilket sätter fula avtryck i de makroekonomiska tillväxttalen.
På sikt kan även de kringliggande stödfunktionerna inom exempelvis juridik, finans och kommunikation drabbas när huvudkontoren monteras ner. Därmed riskerar regionen en begränsad kompetensbas om vi till sist bara sitter med ingenjörsavdelningar.
Dessa negativa aspekter måste beaktas i ljuset av fördelarna med att internationella företag etablerar sig här. Även om Apple flyttade pick och pack i Polar Rose till Kalifornien, har vi numera bolag som Nokia, Blackberry och Intel på plats efter just uppköpsaffärer.
Detta är saker som stärker klustret, vilket ökar möjligheterna för ytterligare etableringar och även bättrar oddsen för att engagemangen blir långsiktiga och robusta.
Sedan finns alltid risken att filialer i Skåne blir måltavlor i storkoncernernas sparpaket. Vi har sett det förr, på exempelvis AstraZeneca, Pergo och Pharmacia. Just nu är många oroliga för Gambro/Baxter-fusionen, och hur det ska gå för Sony Mobile med heljapanska ägare.
Med ökande avstånd mellan styrelserum och anställda faller nämligen all sentimentalitet mot nollpunkten.
Som det är nu när unga teknikföretag finansieras av riskkapitalbolag och affärsänglar (ja, vi skriker ju efter kapital) lär de tidiga exit-affärerna fortsätta, ofta med internationella köpare. Det ligger liksom i investerarens natur att söka snabb avkastning.
Problemet är att vi saknar kompletterande, regionala ägare som kan ta lovande projekt hela vägen till storskalig framgång. Vi behöver fler GS Development, Danir och LMK Industri.
Det som i spektakulära uppköp kan se ut som succé med snabbt expansionskapital, kan visa sig vara både vinstlott och nitlott. Det är inte odelat positivt att vår teknik går till utländska händer.
Läs mer om ovan nämnda företag i Rapidus arkiv.
Som vi berättat i veckan börjar nu företagsköpen igen öka efter en tids stiltje. I en kommande snabbanalys ger vi dig åtta heta uppköpskandidater att hålla ögonen på framöver.
