Kort sagt: Regeringarna på båda sidor av sundet verkar vara överens om att covid-19 inte längre är en samhällsfarlig sjukdom – och att festen kan börja igen. Men Öresundssamarbetet har mycket att hämta tillbaka efter att covid-19 gjort det till en illusion. Vi måste flytta på flera stenar och här kommer fem förslag var vi kan börja.
Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör
Det var som om helgens konsert för 50.000 festande människor med det danska bandet ”Minds of 99” i Parken i Köpenhamn var beviset för att ett och ett halvt år dans med covidpandemin äntligen var över. Ja, smittan sprids fortfarande, men vi har inte längre en ”samhällsfarlig sjukdom” över Öresund som kan ursäkta restriktioner för bland annat näringslivet över sundet, där flera branscher har blött. Därför får man en gratis retur när man kör över bron fram till december.
”Öresundsregionen ska vara en samlad region, men blev delad i två under pandemin. Vi ska ge regionen och integrationen en omstart. Med våra mest fördelaktiga erbjudanden någonsin vill Öresundsbron bidra till att stärka optimismen och öka resandet”, heter det från Linus Eriksson, vd för Öresundsbron.
Rabatten är välkommen. Även om man kan fråga sig om tågresorna fortsatta fullpris – och faktumet som påpekats av regionsteoretiker i årtionden att helt gratis resor under en period ger större effekt. Bakgrunden till prisdiskussionen är att 18 månaders störtdykning i trafiken inte bara är ett symptom på att hotell- och servicenäringarna mår kasst, utan också på att hela den gränsöverskridande arbetsmarknaden går på knäna.
Därför stod en gemensam arbetsmarknad i Öresundsregionen på dagordningen den 1 september vid ministermötet med de danska och svenska ministrarna för nordiskt samarbete. Kartin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelsens ordförande i Malmö, var positiv. Hon menade att mötet lyfte viktiga frågor, bland annat bättre matchning över Öresund, gränshinder och mentala barriärer.
Problemet är att inte en människa kan veta vad som konkret återskapar tilltron till regionen så fler vågar att satsa på ett liv som delas mellan två regioner. Eller för näringslivets del: Hur kan det lita på att att det inte återigen bliver begränsat av nya, okoordinerade gränshinder och olika regler mellan länderna?
Bristande tillit till att två nationella politiska system kan samarbeta i kriser är en av de riktigt stora stenarna bland alla som måste röjas ur vägen. Även en obalans internt inom regionen måste bort: Den dåliga stämningen får Greater Copenhagen att spricka. Här måste Danmark ta ansvaret:
Regionerna Själland och Hovedstaden (som bara är sjukvårdsregioner) varvar ordförandeskapet med Region Skåne. Alltså ett ojämnt förhållande – två mot en. Dessutom är samarbetet inte inkluderande: Det saknar tydlig representation från kultur och näringsliv, liksom inflytande. Bara namnet på två språk är idiotiskt, oförståeligt och understryker att regionen är splittrad: ”Greater Copenhagen and Skåne Committee”.
Nationellt och regionalt behövs en ny, tydlig agenda som kan förankras folkligt. Här är bara fem prioriterade förslag att börja med:
1. En ”task force” med deadline vid nyår för att säkra samordningen över gränsen.
2. Ett nytt, brett och beslutsmässigt Öresundssamarbete som inte låter enskilda kommuner obstruera i sin iver att nå konsensus.
3. Gratis brotrafik resten av året för tåg och bilar (testa att räkna på det – mer trafik ger fler intäkter framöver, som kanske kan täcka utgifterna).
4. Harmonisera skatter och avgifter så långt det går. Det måste vara bättre i dagens ekonomiska läge om även danska hotell och restauranger får den halverade svenska momsen som kan ge fler kunder.
5. Gör en regional och nationell prioritering av framtidens fasta Öresundsförbindelser, så målet blir tydligt.
Om inget konkret sätts igång snabbt så kan vi stå på var sin sida av sundet och ropa ”Haaaaaaallåååå Öresundssamarbetet, var är du?”
