Tidsresor i film är antingen otroligt oskyldiga eller så innehåller de mördarrobotar med grov österrikisk brytning som börjar bli rätt rostiga vid det här laget. Ingen förberedde oss på att tidsresan skulle ske i form av en pandemi. Men det blir inte som vanligt igen, vi kommer ha tagit en resa på fem eller tio år in i det digitala samhället när det är över. Det går – med lite fantasi – att tolka av Sparbanken Skånes senaste konjunkturprognos.
Av Niclas Lindstrand, Rapidus Marty McFly
Även om Donald Trump nu tagit fram inte bara ett utan tre olika coronavaccin (det är sant, jag har läst det på Twitter tillsammans med att han vann Trettioåriga kriget eller nåt) så är det för tidigt att skriva bokslut för pandemiåret. Men som Rapidusredaktör höjer man på ögonbrynen i Roger Moore-stil när man läser konjunkturrapporten.
”Våra” företag klarar sig ju i allmänhet rätt bra. På andra sidan av entreprenörsbubblan är det en korsning mellan dystopin i HG Wells ursprungliga ”Tidsmaskinen” och en av de riktigt risiga ”Terminator”-rullarna (där förödelsen inte ens är underhållande som i ettan och tvåan).
Rapidus nyhetsflöde ser mer ut som ”Tillbaka till framtiden”. Inga problem är så jätteallvarliga och går ändå alltid att lösa genom att lira en Chuck Berry-låt. Kreativa företag är just kreativa (nähä?), snabba på att ställa om och se möjligheter där de tunga jättarna bara ser problem. Därför är Sparbanken Skånes rapport en nyttig väckarklocka för oss som alltid lever i framtiden, plötsligt dyker den upp snabbare än vi tänkt oss. (Den normala hastigheten är ju en dag in i framtiden om dagen.)
Även om skriften innehåller många skrämmande siffror så är inga av dem överraskande i sig. Det som förvånar är hur snabbt det gick. Att fysiska butiker tappar försäljning medan e-handeln ökar är något vi sett i flera år. Att e-handeln ökat med 45 procent på ett enda år hade däremot varit en chock alla andra år än 2020.
På samma vis är det logiskt att arbetslösheten ökat snabbt, framför allt bland jobb som kräver mindre utbildning. Ni vet, det där som brukar kallas ”enkla jobb”, som politiker av alla kulörer fått för sig att de kan skapa (de har fel). Sådana som vi med en massa högskolepoäng skulle slå ihjäl oss på om vi testade dem eftersom de egentligen inte är det minsta enkla.
Vissa av förändringarna kan vända. Besöksindustrin är knappast död, den har bara tagit semester. Men andra är permanenta. Antalet verksamheter som en gång digitaliserat och sedan bestämmer sig för att bli analoga igen är ungefär lika många som antalet ödmjuka tweets från tidigare nämnde (tack och lov snart ex-) president.
Jobben som försvinner på grund av digitaliseringen förblir borta. De ersätts förstås av nya, men det är absolut inte ”enkla jobb” som tillkommer, tvärtom är det rejält komplicerade jobb som kommer. Och detta i ett läge där Sveriges arbetslöshet är hög jämfört med EU och likaså Skånes jämfört med Sveriges. Bankens pekfinger mot att Skåne inte fått ned arbetslösheten sedan finanskrisen 2008 – till skillnad från de båda andra storstadsregionerna – gör att det är dags att se sig om efter mördarrobotar. Eller ännu hellre, lära sig att programmera AI som används i mördarrobotar (det verkar vara en rejäl framtidsmarknad).
Finns det något glatt att se i framtiden vi plötsligt hamnat i då? Jo, det startas fortfarande fler företag i Skåne än vad det gjorde i fjol. Det är riktigt bra. Vi behöver fler små kreativa aktörer som kan ställa om snabbt och varje egenföretagare skapar förhoppningsvis åtminstone minst ett arbetstillfälle – sitt eget.
Dessutom var Bruce Springsteens nya platta riktigt bra och Djurgården tog inte SM-guld i fotboll i år så det finns hopp. Vad som inte längre finns är möjligheten att tro att någon annan ska fixa det åt dig. Den göteborgska arbetarkonservativa filosofin ”klipp dig och skaffa dig ett jobb” räcker inte längre, skaffa dig en utbildning som gör att du kan skapa ditt eget jobb är framtidens melodi. Sen kan du vara hur långhårig du vill.
