Kort sagt: Genom att höja styrräntan från -0,25 till 0,00 tog Riksbanken i december ett beslut som över tiden kan få stor betydelse både psykologiskt och i den ekonomiska verkligheten. I det korta perspektivet kan ränteförändringen däremot närmast betraktas som en ickehändelse.
Av Anders Haskel, Rapidus börskrönikör
Jag vet inte hur den unga generationen kommer att resonera, men bland oss andra som varit med ett tag var negativa räntor något som det bara skämtades om, såvida frågan överhuvudtaget kom på tal. Att få betalt för att låna är helt enkelt något som känts totalt ologiskt. Men det är sedan några år ändå ett faktum för en hel del stater och vissa andra aktörer vars återbetalningsförmåga upplevs säker. Samtidigt har en del aktörer med större summor på sina bankkonton tvingats betala när bankerna fått möjlighet att disponera deras medel.
0,25 är inget stort tal, men när Riksbanken i december valde att höja reporäntan med just detta tal är det ett beslut som kan få större betydelse än de flesta andra räntebeslut i samma storleksordning. Anledningen är naturligtvis att just den här ränteändringen innebar att Riksbanken rörde sig bort från den helt outforskade terräng som negativa räntor utgör.
Eftersom minusräntor är något helt nytt som aldrig prövats tidigare i någon egentlig omfattning i en modern ekonomi är det ingen som egentligen vet hur beteendet påverkas av negativa räntor och vilka långsiktiga konsekvenser som en sådan politik kan leda till. Därför är det ett gigantiskt fullskaleexperiment som sedan några år pågår i de ekonomiskt mest utvecklade delarna av världen. Det förmodligen mest tydliga resultatet av detta experiment är att dem som äger sin egen bostad och dessutom lyckats bygga upp en egen aktieportfölj i alla fall på papperet blivit väsentligt rikare på några få år.
Det ska vi vara glada för eftersom den negativa räntan sannolikt arbetat för att göra oss fattigare. Minusränta har gjort att ingen i onödan vill äga svenska kronor. Och det har medfört att den svenska valutan varit i mer eller mindre fritt fall under ett par års tid. När det vände i höstas närmade sig euron 11 kronor och dollarn rusade mot 10-kronorsstrecket. För oss här på Rapidus hemmaplan gräver den dyra danska kronan djupa hål i plånboken vid nöjes- och shoppingbesök på andra sidan sundet. Samtidigt hittar turister och investerare från länder som vi länge betraktat som fattiga kusiner billiga fyndköp i Sverige.
Men när det började stå klart att Riksbanken var på väg att lämna minusränteexperimentet hände också något med svenska kronan som stärkts mot flera viktiga valutor sedan höstens bottennoteringar. Huruvida detta är början på en långsiktig trend är omöjligt att veta. Ett faktum är i alla fall att utlandsvistelserna blivit något billigare de senaste månaderna.
Mindre dyrt inträde till Tivoli är naturligtvis inte särskilt viktigt i ett större sammanhang. I stället handlar det om vilka signaler räntepolitiken skickar till oss alla och hur det styr vårt ekonomiska beteende. Helt klart är att låga räntor skapar stor risk för finansiella bubblor på i alla fall lite längre sikt.
Vi vet vad som hänt med huspriserna i Sverige under de senaste åren. Från ett högt utgångsläge riskerar en oväntad ekonomisk chock att utlösa kraftiga prisfall med dramatiska konsekvenser för många hushåll.
Aktiepriserna fortsätter stiga trots många dystra konjunktursignaler. Uppgången är som jag ser det till stor del räntedriven. Resonemang blir allt vanligare som brukar höras när kurserna närmar sig toppen. Ett argument som snabbt kan falla samman är att räntan kommer att vara låg under lång tid och det motiverar ett betydligt lägre avkastningskrav med den automatiska följden att börsbolagen kan värderas till betydligt högre vinstmultiplar. Om de historiska p/e-talen legat runt 15 menar numera en del att det går att motivera uppåt det dubbla. Och i så fall ska aktiekurserna stiga ytterligare ett antal tiotals procent.
En del menar att Riksbanken gör fel som höjer räntan i ett läge där de ekonomiska signalerna försämras. Jag tror att höjningen till nollränta är en viktig påminnelse att pengar faktiskt är något som bör ha en kostnad. Och den kostnaden kallas för ränta.
