Riskkapitalbranschen behöver en knuff i ryggen innan krisen förvärras

Kort sagt: Trött på alla svarta rubriker om finanskrisen? Tycker du att fokuseringen på problemen är kraftigt överdriven? I så fall har du sannolikt haft rätt – hittills. Men det mesta talar nu för att verkligheten plötsligt hunnit ikapp domedagsprofetiorna och att krisen rent av kan bli värre än de mest dystra spådomarna.

För Öresundsregionens många innovationsföretag innebär det en särskild utmaning när tillgången på riskkapital försämras i finanskrisens spår.

Av Thomas Frostberg

Som Rapidus kunde berätta i onsdagens nyhetsbrev börjar regionens innovationsbolag uppleva svårigheter att dra in det riskkapital som är nödvändigt för deras fortsatta utveckling. Enligt Fredrik Herslow på Aktietorget Öresund började det bli tuffare redan i våras och de senaste dagarnas utveckling i världen har knappast förbättrat situationen.

Rapidus har hittills pekat på det positiva tryck som råder i många av Öresundsregionens teknikföretag även mitt under rådande finanskris. Den bilden stämmer än så länge. De flesta innovations- och entreprenörsföretag i regionen har fortfarande större problem med att rekrytera rätt kompetens än att grubbla över nedskärningar. Men när stora bolag som Volvo och Sony Ericsson börjar spara så bromsar hela ekonomin ohjälpligt in. Det kommer att påverka även de små bolagen, både direkt som underleverantörer av tekniska lösningar – men framför allt genom att tillgången på kapital allvarligt försämras.

Med daglig ”rea” på börsen minskar anledningen att satsa sina pengar i nya innovationsbolag med hög risk, eftersom kurspressade börsföretag upplevs som en – relativt sett – betydligt säkrare placering, även i dessa skakiga tider.

Vid förra kraschen, efter att IT-boomen kulminerat kring år 2000, drabbades många riskkapitalfinansierade bolag extra hårt – även om det för en del av dem dröjde något år innan krisen fick fullt genomslag, eftersom de hade hunnit få sin finansiering säkrad för något år framåt precis innan nedgången började. Efter denna korta ”nådatid” blev det desto tuffare och för nystartade bolag var det i stort sett helt kört att få in några pengar.

Även de utvecklingsbolag som har kassan välfylld för tillfället märker dock snabbt av en första effekt, genom att diskussioner om nästa finansieringsrunda drar ut på tiden. Bolagens ledningar tvingas lägga mer tid på möten med allt fegare riskkapitalister. I förlängningen blir den övriga utvecklingen av bolaget lidande eftersom ledningen får fokusera på andra saker än att driva bolaget framåt utvecklings- och affärsmässigt.

Blir krisen utdragen innebär det förstås att en del lovande bolag inte kommer att klara sig. I några fall under den förra krisen köpte grundarna eller någon investerare loss tekniken, men i de allra flesta fall blev goda idéer och spännande teknik begravd och bortglömd.

Förutom tragiken i de enskilda bolag som tvingas till nedläggning innebär en sådan utveckling också ett problem för samhället i stort. På sikt kan det bromsa återhämtningen i ekonomin. Erfarenheten från åren efter att IT-bubblan sprack är att det uppstod ett tomrum när väldigt få nya bolag lyckades överleva och ta sig vidare. Finansiärerna av bolag i senare faser upplevde även efter att den värsta krisen var över en brist på objekt att investera i, medan tidiga finansiärer i den så kallade såddfasen fortfarande var väldigt försiktiga med investeringar.

Den här typen av obalans i marknaden tillhör förstås spelet. Men ropen på offentliga stödinsatser inom riskkapitalbranschen är sällan mer motiverade än i ett läge där balansen i systemet håller på att sättas ur spel. Utvecklingen under den förra krisen borde redan nu leda till att Industrifonden, Vækstfonden och andra offentligt uppbackade initiativ kliver fram och tar en aktiv roll i att förstärka riskkapitalsystemet och säkra att investeringarna inte gör tvärstopp. Det får inte handla om statliga subventioner, utan om investeringar på kommersiella villkor – men med ett tydligt uppdrag att lindra krisen för de små innovationsbolagen.

Den allra bästa modellen är förstås den där det offentliga bara agerar katalysator för privata riskkapitalinvesteringar. Därför är förslaget från Lumitecs VD Patrik Söderlund om en kraftfull satsning på en skånsk såddkapitalfond (se nedan) extra intressant dessa dagar.