Sverige är i fritt fall. Det konstaterar danska journalister när de granskar Sveriges ekonomi, invandring och kriminalitet. Danskarna förundras över hur så mycket kunde gå så fel i det land som de har varit så avundsjuka på i många år. Rapidus korrepondent i Danmark Keld Broksø har gått igenom den nya danska mediebilden av Sverige.
Krönika av Keld Broksø
“Folkhemmet blöder,” kallas en lång artikelserie i tidningen Politiken: ”Brottsligheten är högst i norra Europa. På gatorna rekryteras barnsoldater till en blodig konflikt. Men vad var det som gick snett i folkhemmet, där humanismen skulle segra? Vad hände med det land som vi har förknippat med pop, Pippi och öppna gränser?” frågar sig Politiken.
Bakom det danska intresset för Sveriges aktuella utveckling lurar enligt vissa skribenter en gammal dansk avundsjuka. Rubriken på bilden kommer från Politiken i julas och betyder ungefär “bakom hackandet har avundsjukan lurat länge”.
Sverige fick sin välfärdsstat snabbare efter andra världskriget och kom snabbt långt före Danmark. Popband och deckarförfattare var mer världsberömda än de danska på 1970-talet och några decennier därefter. Ingmar Bergman var bättre på både film och teater än någon dansk. Nu är det Danmark som ligger i topp, även med filmer. Och Danmarks ekonomi har fått ett uppsving av Novo Nordisk med ett börsvärde som nu överstiger dansk BNP.
Så Sveriges nedgång är en bra historia i Danmark just nu. ”What the f… is going on in Sweden?”, kan det hela sammanfattas.
Frågan ställs även i Danmarks Radio, Børsen, Berlingske Tidende och Jyllands-Posten.
Det handlar om koranbränningar, som Danmark också har haft. Men i en ledare kopplas de efterföljande problemen i Sverige till en “katastrofalt naiv invandringspolitik”. Det är ett politiskt ställningstagande. Men nu nämner även det danska UD Sverige i sin resevägledning. I ett utdrag låter det som en bananrepublik:
”Risken för terrorism i Sverige är stor. Terrorister kan försöka utföra terroristattacker. Attacker kan ske på platser som besöks av många människor, inklusive turister.” Och vidare:
”I nattlivet bör du köpa din egen mat och dryck och alltid hålla dem under uppsikt. Det finns en risk att droger tillsätts. Du kan bli utsatt för stöld och/eller misshandel. Antalet skottskadade har ökat de senaste åren, särskilt i förorterna till Stockholm, Göteborg och Malmö. De flesta skjutningar är relaterade till gängkriminalitet. Om du använder wi-fi från öppna nätverk, till exempel på flygplatser, kaféer och hotell, riskerar du hackning.”
Den danska förundran bottnar just i att vi danskar inte känner igen “Folkhemmet”, som vi är uppväxta med. Sverige är plötsligt Europas mest oroliga land när det gäller mord med skjutvapen. En svensk nedgång för kronan får danskarna att tala om “svenska pesetas”.
I Sverige var Olof Palme den förste västerländske statsministern i en demonstration mot det amerikanska angreppet på Vietnam. Sverige var en humanistisk stormakt, som sedan med sina “öppna hjärtan” skällde ut Danmark för en sträng invandringspolitik. Nu inför Sverige samma restriktioner och krav.
Sverige försöker nu parkera sin freds- och neutralitetspolitik i Nato. Lägg till en företagsekonomi med högre arbetslöshet än den danska. Sverige säljer ut sina företag. Till och med Volvo är till största delen kinesiskt idag, Ericsson och SAS med svenska huvudkontor ser ut som skuggor av sig själva.
Och medan det hårt kontrollerade Sverige för några decennier sedan kallades “förbudssverige” exploderade smittotalen under pandemin. Sverige hade hälften så hårda restriktioner som Danmark. Allt verkar vänt upp och ner sett från andra sidan bron.
”Svenskarna, som en gång hade allt under kontroll och väckte danskarnas avundsjuka, är i spillror just nu. Landet befinner sig i fritt fall,” konstaterar journalisten Thomas Bredsdorff i en essä i Politiken.
Finns det inget gott att säga om Sverige längre sett?
Jo, samme Thomas Bredsdorff bidrar med en smula optimism. Han pekar på en svensk kulturkatalog och en historisk råstyrka i landet som bådar gott.
“Det kommer att ordna sig”, skriver han.
