Hur tänker danskarna när svenskarna fortsätter att stoppas av Danmarks gränsstängning efter den 15 juni – till skillnad från tyskar, islänningar och norrmän? Det är enkelt. Vi danskar förstår inte Anders Tegnell – det svenska tjänstemannastyret på bekostnad av politisk handlingskraft – och varför coronasmittan i Sverige (Stockholm!) är okontrollerad i motsats till Danmark.
Av Keld Broksø, Rapidus korrespondent i Köpenhamn
Läget är nu att den danska smittspridningen är liten, men smittrycket i Köpenhamnsområdet är nästan tre gånger HÖGRE än i Skåne: 130,1 i Skåne per 100.000 invånare (518,8 i Stockholm!), 366,1 i Köpenhamn. Och spännande nog: över 400 i Hvidovre åtta kilometer från Rådhuspladsen. Därmed har gränsstängningen mot Skåne förlorat sin funktion. Vad händer nu?
Jo, danska oppositionspolitiker ”uttrycker bekymmer” för Öresundsregionen, men har gjorts inflytelselösa av pandemilagens utvidgade befogenheter för regeringen. Inget mer händer.
Arbetsgivarorganisationerna Dansk Erhverv och Dansk Industri är också ”bekymrade” men gör ingenting. I Skåne har regionstyrelsens ordförande Carl Johan Sonesson den 1 juni i ett brev till Danmarks statsminister Mette Frederiksen uttryckt förhoppningar om en regional lösning. Den vill Region Skåne bidra till. Men Sonesson pressar inte danskarna.
Har man som dansk en stor kärlek till Öresundsregionen så frågar man sig: Varför gör Skåne inte uppror mot en dansk svensk-apartheid? Varför trycker inte skåningarna på som östberlinarna vid Bösebrücke 1989, då de få gränsvakterna inte sköt mot 20.000 människor, utan lät dem passera och skapa världshistoria?
Ett tankeexperiment: Vad händer om tusentals skåningar samlas (med två meters avstånd) på Malmö Central och vid Öresundsbrons betalstation den 15 juni och KRÄVER att få komma in i Danmark genom Öresunds Berlinmur? Bilderna skulle spridas världen över. Och Danmark får en ny dagordning.
Danskarna saknar ett skånskt uppror för att få slut på gränsstängningen. Ja, allt kan hända i förhandlingarna över sundet, men det finns inga garantier. Frågan kan riva upp blodiga sår i Öresundssamarbetet. Tilliten, visionerna och optimismen devalveras dag för dag och kommer att ta månader och år att läka.
