Närmare 1.400 söndagskrönikor har det blivit sedan Per T Ohlsson efter några år som USA-korrespondent tog över ledarredaktionen på Sydsvenskan 1988. Även om nutida alster om till exempel statsminister Stefan Löfvens retorik rört upp visst damm är det vid de tillfällen då Per T Ohlsson lagt den liberala ledarsidans tyngd bakom socialdemokratiska politiker som reaktionerna varit starkast.
– Ena gången var 1994 när jag befarade att om den sönderkörda borgerliga regeringen under Bildt skulle vinna riksdagsvalet skulle vi förlora EU-omröstningen, som var ofantligt mycket viktigare. Andra var 2002 då jag backade upp Göran Persson. Jag tyckte han hade gjort ett gott jobb med den svenska ekonomin och var fenomenal under ordförandeskapet i EU, säger Per T Ohlsson.
– På toppmötet i Göteborg, som vi annars mest kommer ihåg för kravallerna, fick han igenom ett datum för när åtta östeuropeiska länder skulle få komma med. Det ville inte Tyskland, Frankrike eller Österrike men Persson skötte detta slugt genom att smickra Jacques Chirac, som i sin tur övertygade Schröder i Tyskland och Österrikarna så att det blev ett beslut.
Själv är han fortfarande mest stolt över de texter han skrev från Östeuropa hösten 1989 och våren 1990.
– Att få vara med och berätta om ett historiskt skeende då en ordning man trodde var beständig bara rasade ihop, det var fantastiskt. Den enda krönika jag har inramad hemma är den jag skrev när Berlinmuren föll.
Euforin från den tiden känns avlägsen nu, när euro-kris och flyktingströmmar sliter och drar i EU-samarbetet. Den fred och den demokrati vi tar för given i Europa hotas betänkligt av de nationalistiska strömningarna, menar Per T Ohlsson.
– Vi lever inte i Europas normaltillstånd. Kontinenten har en mångtusenårig historia av konflikter och vårt normaltillstånd är ett jädrans elände. Problemet är att de överstatliga lösningar som krävs för att göra EU starkare igen är det som folk inte vill ha just nu, säger han.
På hemmaplan är det inte mycket bättre. I dag har vi i princip tre block i svensk politik, menar Per T Ohlsson. De rödgröna, som regerar som om de har ett mycket större mandat än de fick i valet, de borgerliga som inte riktigt vill svälja att de förlorade, och så Sverigedemokraterna. Situationen förvärras av att ingen av de som är partiledare i dag har varit med om de stora blocköverskridande överenskommelser som länge varit ett signum för svensk politik.
– Den sista som hade erfarenhet av detta var Göran Hägglund, som var Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen hösten 1992 då Ingvar Carlsson gjorde upp med Bildt-regeringen om två väldigt hårda krispaket. Så var Göran Hägglund också en av arkitekterna bakom Decemberöverenskommelsen, säger Per T Ohlsson.
Något maktskifte i Rosenbad tror han inte på före nästa ordinarie riksdagsval 2018. Desto mer dramatiskt ser det ut att bli i USA, där det fortfarande är en öppen fråga vem som ska efterträda Barack Obama i januari.
– Att det sitter en svart man i vita huset har väckt förbittrade känslor i delar av opinionen. Lägg till det fenomenet sociala medier, som driver på polariseringen och ökar känslosvallet i debatten. Donald Trumps främsta kanal för att sprida sina giftiga, fördomsfulla kommentarer är inte långa debattartiklar i New York Times, utan Twitter. Vi har även haft en svår ekonomisk kris och en globalisering där många människor hamnat på efterkälken, säger Per T Ohlsson.
– Men vem vinner valet? frågar Rapidus Jan Wifstrand, som leder samtalet.
– Jag tror och hoppas att det till sist blir Hillary Clinton. Men stämningsläget i USA är flytande och nervöst. Hillary är också en kontroversiell figur i USA, paret Clinton har ett skandalbagage. Kommer det en ”October surprise”, något som dyker upp i slutet och förändrar dynamiken, är det inte otänkbart att Trump blir president. Men jag säger som Bosse Larsson inför VM-matchen i Västtyskland 1974 när han fick frågan i tv vad han trodde om svenskarnas chanser: ”Ah, 50-70”.
Per T Ohlsson tog sina första steg som journalist som redaktör för studenttidningen Lundagård i början på 1980-talet. Sedan dess har det blivit en lång rad opinionsartiklar, böcker och även framträdanden i radio och tv, något han efterhand tröttnat på.
– Jag är ju ganska fåfäng och det underlättar i det här jobbet. Men när man ska gå upp i ottan för att för att diskutera marginalskatten för femtielfte gången med Göran Greider i radio, hur kul är det? Eller när man tar sista flyget på söndagen till Stockholm för att sitta i tv-soffan på morgonen och vara ljudkuliss till människors frukostflingor och sedan flyga tillbaka. Ibland glömmer man att ta av sig sminket, och får konstiga blickar när man kommer sminkad bland affärsmännen på morgonplanet.
Per T Ohlsson är uppvuxen i Malmö i ett hem med ”böcker överallt”. Tillvaron fick sig dock en ordentlig törn när fadern Torsten gick bort. Den tonåriga Per började efterhand använda första bokstaven i sitt mellannamn Torbjörn som en hyllning till fadern.
– Han dog knall och fall samma dag jag fyllde 15. Det har påverkat mig enormt mycket, han var min stora idol och mitt stora föredöme. Det är sådant tomrum så ni anar inte, säger Per T Ohlsson.
Text: Erik Olausson
Bild: Kristoffer Lindblad
 |
 |
 |
 |
 |
| Krin Jarl Månson, E.On; Håkan Appenrodt, Carnegie | Karl Englund, EY; Martin Bråkenhielm, BizPart Engage |
 |
 |
| Claes Kylberg, Danske bank; Mats Nilsson, Catella bank | Lotta Axelsson, Ideon Open; Karin Zetterström, Skandia Fastigheter; Claudia Zuniga, CZ Studio |
 |
 |
| Lotte Hoflund och Viktoria Dahlgren, ID kommunikation | Martin Gren, Axis; Anders Bergman, Easton Golf |
 |
 |
| Jeanette Andersson, MINC; Mats Johansson, ZetaDisplay; Christian Ehrenberg, IKEA Greentech | Frida Bogren, EY; Emmy Olsson, Lunds universitet |
 |
 |
| Karin Silverberg, Danske bank, Olof Anderson, Grant Thornton; Johhny Forsberg, Swedbank | Jan Dahlqvist, Polaris Mgt; Thomas Anvelid, EY |
