Öresund en icke-fråga i danska kommunalvalet – men kanske för sista gången

Kort sagt: Öresundsfrågorna blir en faktor att räkna med i framtida valkamper, även om det inte ser så ut i den nuvarande kampanjen inför tisdagens kommunal- och regionval i Danmark. Där är Öresundsperspektivet ännu en gång nästan helt frånvarande, men det finns ändå grund för optimism. Den ökande integrationen med allt fler pendlare, nöjesresenärer och affärskontakter gör att frågorna i framtiden inte kan avspisas med den typ av okonkreta ståndpunkter som vi ser i dag.

Av Keld Broksø

Ritt Bjerregaard (s), segertippad i striden om borgmästarposten i Köpenhamn, håller sin hemsida www.ritt.dk helt ren från visioner gällande Öresundsregionen. Detta trots en omtalad insats i mars, då Ritt B. ledde en Öresundskonferens med representanter från näringsliv, politik och forskning. Ändå står det inte ett konkret ord om vad Ritt har att erbjuda Öresundsregionen.

En så slapp hållning (eller närmast bristen på en åsikt) lär inga politiker klara sig undan med i framtida val, eftersom den ökade integrationen kommer att kräva helt andra ställningstaganden.

Tvåan i racet om överborgmästarplatsen (eller trean, beroende på vilken bedömning man gör) – venstres Søren Pind – visar också ett uppenbart ointresse för Öresundsfrågorna. På hans hemsida http://www.soren-pind.dk/kampagne/index.php står inte en rad om Öresundsregionen.

Något mer nyanserat är det hos den tredje kandidaten, Klaus Bondam från Det radikale Venstre. På hans hemsida www.bondam.dk står att läsa: ”at Malmø og København i løbet af 10-15 år vil hænge meget tættere sammen (…) Men det kræver større national interesse fra vores respektive regeringer, hvis det skal blive frugtbart (…) Også på bl.a. skatte-, transport-, social- og boligområdet er der store forskelle, som skal udlignes.”

Trots Bondams antydan till engagemang är Öresundsfrågorna inte en del av valkampen. Det finns fler röster att hämta på frågor om invandrarintegration och bostäder, men det är ändå trist att konstatera att när ledande företrädare som Bondam och Ritt någon gång nämner Öresundsregionen, så förhåller de sig inte till frågorna med någon substans – utan fortsätter med högtidstalen, som vi borde ha klarat av för länge sedan.

So – let’s do business:

Berättigade frågor till lokalpolitikerna är varför de inte tar i problem som dyra tågbiljetter över Sundet, företagens svårigheter att driva verksamheten som en juridisk enhet på tvärs över Öresund, gränsöverskridande arbetsmarknadsåtgärder, meritöverföringar för bland annat hantverkare, omkostnader för företagsetableringar på andra sidan och så vidare. Det är trots allt lokalpolitikernas uppgift att driva på respektive regering när det behövs.

Denna analys ska ändå inte uppfattas som det sedvanliga gnället över bristen på politiskt mod och vilja att lägga fram skarpa förslag på förändringar, eftersom vi ser en mer positiv framtid – kanske redan till nästa val. Förklaringen till optimismen är att pressen på politikerna kommer att öka.

Oaktat kritiken mot återstående barriärer, så är integrationen i full gång. Den 6 oktober körde bil nummer 20.000.000 över Öresundsbron. Pendlingen har ökat med ca 50 procent om året de senaste tre åren och antalet personer som åkt över bron sedan invigningen 2000 är nu uppe på 79 miljoner.

Sedan bron öppnade har 12.000 danskar flyttat till Skåne, varav 8.000 till Malmöområdet. En stor del behåller sitt arbete i Danmark och pendlar. Till det kommer att företag investerar och etablerar sig på tvärs av Öresund.

På tisdag går danskarna till val för att utse nya lokalpolitiker samt de regionalpolitiker som ska leda den tudelade regionorganisationen på den danska sidan av Öresundsregionen efter strukturreformen 2007: Hovedstadsregionen och Region Sjælland. Den ökade integrationen kommer innebära att framtida politiska hemsidor och debatten om Öresund får mer substans och skärpa.

Det betyder i sammanhanget då inte så mycket att de 12.000 utflyttade danskarna inte kan rösta på Öresundsengagerade politiker i Köpenhamn – enbart personer som bor i Danmark och har uppehålls- och arbetstillstånd har rösträtt. Men som andel av den totala väljarkåren i Köpenhamn på 410.000 personer hade gruppen exil-danskar i Sverige ändå varit ganska liten.

Det viktiga är i stället att gruppen växer och att förbindelserna över Sundet, däribland affärskontakterna, ökar så att politikerna i längden inte kan komma undan med tomt prat om Öresund, utan måste lägga fram konkreta förslag.

I gengäld kan danskar som flyttar till Sverige rösta i de svenska lokal- och regionvalen här (och motsvarande för svenskar som flyttar till Danmark). Om fem år är gruppen danskar i Skåne kanske uppe på 50.000 och då närmar det sig ändå en kritisk massa av röstberättigade. Men återigen: Det viktiga är inte själva antalet, utan den ekonomiska integrationen som sätter press på politikerna att åstadkomma bättre Öresundsförhållanden.

Öresundsintegrationen har hittills varit ett elitprojekt, framför allt på den danska sidan, och ett teoretiskt ämne utan bred, folklig förankring. Den avgörande utvecklingen är därför att Öresundsintegrationen får större folkligt genomslag och praktisk betydelse för såväl näringsliv som arbetsmarknad – två områden som har betydelse i varje valkamp.

Det är trots allt inte så illa och vi ger gärna vårt bidrag till att Öresund blir en valfråga på sikt. Även om ämnet inte kvalificerat sig för valet i Köpenhamn på tisdag så kommer chansen igen. Om inte redan till nästa års svenska val, så sannolikt nästa gång det är lokalval i Danmark.