Kort sagt: Caroline Ullman-Hammer tjuvstartade i går jobbet som ny brodirektör när brokonsortiet bjöd in ett par hundra makthavare inom politik, näringsliv och offentlig sektor till “nytårskur” på Luftkastellet.
Den viktigaste utmaningen för henne blir att undvika förvaltarrollen och i stället lyfta Öresundsbron ett snäpp. Det ska inte byggas en ny bro under hennes VD-tid, men däremot är det dags att ta ett rejält kliv framåt och uppåt när det gäller nytänkandet.
Av Thomas Frostberg
Formellt tillträder inte Caroline Ullman-Hammer förrän den 1 februari, men redan i går höll hon tal om Öresundsregionens starka utveckling inför särskilt inbjudna gäster. Hon har nu ett par veckor på sig att omformulera visionerna till en konkret handlingsplan för sin VD-period. För hur man än vrider och vänder på saken är Öresundsbron en av de viktigaste motorerna för Öresundsintegrationen, trots att det bara är en bro.
Efter en trög start har brotrafiken äntligen kommit igång på allvar och överträffar nu snarast förväntningarna. Då är det lätt för en ledning som varit med i många år att bekvämt luta sig tillbaka och säga “Vad var det vi sade? Nu händer det vi talat om, det tog bara lite längre tid.”
Men det är en bedräglig trygghet. Öresundsbron har visserligen näst intill monopol och borde kunna ta det lugnt. Konkurrensen från HH-leden är inte något hot och någon konkurrerande bro lär inte precis smällas upp parallellt med den nuvarande. En kommande tunnel mellan Helsingborg och Helsingør kan rubba situationen något, men ett sådant bygge kommer mer till stånd för att knyta samman hela regionen och lösa den allt svårare tågsituationen i Sydvästskåne.
Så varför har broledningen inte förtjänat lite lugn och ro efter framgången?
Jo, därför att det finns så mycket mer potential i regionen. Tillväxt kan stimuleras genom ökat samspel över Sundet och Öresundsbron sitter på en av de viktigaste nycklarna.
Det har klagats på bropriserna ända sedan invigningen och det känns inte särskilt fräscht att dra den valsen en gång till. Så låt oss i stället vara lite konstruktiva i frågan. Nu rasslar pengarna in i brokonsortiets kassa och återbetalningarna på lånen tidigareläggs. Därmed finns också utrymme att börja experimentera med brotaxorna för att se vad som kan stimulera rörelserna över Sundet som leder till högre tillväxt.
Det är här Caroline Ullman-Hammer kommer få sin tuffaste – och viktigaste – utmaning: Att skaka om den sittande ledningen i jakten på nya idéer och nya grepp. Flera av hennes närmaste medarbetare har varit med länge. De är garanterat kompetenta för sina jobb, men alla behöver då och då nya utmaningar. Med tiden ökar annars risken för svar av typen “Det går inte” och “Det har vi redan försökt”.
Rapidus har, i ett försök till konstruktiv anda, slutat gnälla på bropriserna (fast de ÄR för höga!) och i stället gått in för att utmana brokonsortiets innovationsförmåga. Till förra årets nytårskur gav vi ett första förslag i nyårspresent: Gratis överfarter för miljöbilar, på samma sätt som man kan parkera gratis i många svenska städer med miljöbil (bland annat Kristianstad, men inte Lund och Malmö) och även kunde köra gratis i Stockholm under försöket med biltullar.
På direkt fråga i går fick vi veta att saken utretts, men att det inte går att genomföra på grund av allt från datatekniska till administrativa bekymmer som en sådan regel skulle vålla. Dessutom är miljöbilar en icke-fråga i Danmark.
Ursäkta, men i tider där klimatfrågan dominerar världspolitiken och demokraternas förre vicepresident Al Gore blir kompis med den republikanske guvernören i Kalifornien, Arnold Schwarzenegger, då säger Öresundsbron: “Det går inte!”
Det som gick att lösa i Stockholm för en kort period och som redan tillämpas för trafiken över Golden Gate-bron i Schwarzeneggers delstat måste väl också kunna göras i Öresundsregionen? Hur ska vi annars ha någon trovärdighet när vi skryter med att vara en av världens mest innovativa och högteknologiska regioner?
Nu är miljöbilsfrågan bara ett exempel. Det finns andra möjligheter, som varierade överfartspriser under dygnet – något som också kunde tillämpas för att lösa upp propparna i tågtrafiken över bron. Kan Londons tunnelbana ha högre pris i rusningstrafik borde vi kunna variera priserna på Öresundstågen. (Jag hör redan Skånetrafikens Gösta Ahlberg viska “Det går inte…” – men jag säger: Då har ni inte försökt tillräckligt!)
Marknadsundersökningar i all ära, det är genom trial-and-error i verkliga livet som vi lär oss mest. Där uppstår de märkliga samband som inget Excel-ark i världen kan visa. Samma sak borde gälla för prispolitiken på bron. Våga experimentera, testa och se vad som fungerar. Våga vara innovativa och nytänkande. Våga!
Caroline Ullman-Hammer, du måste vara mer som Christer Fuglesang och hans astronautkollegor – våga tro att allt är möjligt och förmå resten av ditt arbetsgäng att hänga med på den resa som kan ta Öresundsbron och därmed hela Öresundsregionen ett rejält kliv framåt.
PS. Årets nyårsgåva till brokonsortiet? Vi tänkte lite mer realistiskt den här gången och föreslår en present till alla brokunder som gör det lättare att hitta på “andra sidan”: En GPS-navigator med garanterad täckning och koll på minsta gränd i hela Öresundsregionen. Själva GPS-modulen skulle med fördel kunna byggas in i brobizzarna, som sedan kopplas till en skärm. Eller varför inte en trådlöst till en mobiltelefon, baserat på teknik från Lundabolaget Wayfinder? Om brokonsortiet förhandlar fram en deal för sina nära 200.000 brobizzanvändare borde rabatten på Wayfinders tjänster kunna bli rätt rejäl!
Rapidus konsultarvode för detta innovationsarbete? Att vi får nyheten först, förstås 🙂
