Kort sagt: Fem år efter Öresundsbrons öppning är det dags att studera om vi alla har blivit Öresundsmedborgare. Det kan ibland låta så, eftersom vi pendlar, bygger och investerar mer än någonsin tidigare – även på tvärs över Öresund. Men Öresundsmedborgare? – Nej!
Sorry… Vi behöver en helt ny definition av vilken identitet som Öresund ger oss inåt i regionen. Annars riskerar vi att skjuta oss själva i foten när vi ska marknadsföra oss mot omvärlden. En förstärkt identitet handlar i dag om att öppet lyfta fram konkurrensen, snarare än att öka samarbetet ytterligare.
Av Keld Broksø,
Rapidus Köpenhamnsredaktör
Det finns en historia om musen och elefanten, som var ute och gick tillsammans. Oj, vad vi klampar sade musen stolt till elefanten.
Musens utrop är visserligen riktigt, även om den lånat det mesta av äran från elefanten. När allting läggs samman i Öresundsregionen så blir den jättestor med 1,1 miljoner människor i Skåne (musen) och 2,5 miljoner på Själland (elefanten).
Det är också det vanliga sättet att visa upp regionens styrka och identitet på, genom att lägga samman företag, arbetsplatser, studerande, kulturinstitutioner och säga Oj, vad vi klampar.
Frågan är bara om elefanten identifierar sig med musen, eller om det främst är tvärtom?
Fem år med Öresundsbron har bara fått de mest förhärdade Öresundsfundamentalister bland köpenhamnarna att identifiera sig som Öresundsmedborgare, medan skåningarna i långt högre grad kan använda den danska metropolens tyngd i sin internationella profilering och till identitetsförstärkning. Tillsammans med huvudstaden Köpenhamn kan provinsbyn Malmö verkligen klampa fram!
Är det ett problem? Ja, eftersom det tills vidare gör hela idén om en Öresundsidentitet till en illusion, som i allt för hög grad bara är en viktig fråga bland en framtidsinriktad elit, som ännu inte lyckats göra Öresundsidentiteten till en fråga för allmänheten.
Vi är på rätt väg, men ett tigersprång mot en gemensam identitet kräver en omdefiniering av vad denna identitet innebär. Vi ska inte bara understryka allt det vi samarbetar om, bland annat genom att lyfta fram den vildvuxna floran av Öresundsorganisationer. Vi måste också i mycket större utsträckning framhäva det vi konkurrerar om – för det gemensammas bästa. Men lustigt nog framstår konkurrensfrågan som ett tabu, som riskerar att ödelägga den goda stämningen.
Problemställningen är högaktuell inför Øresund Networks konferens Branding af Øresund på Nationalmuseet i Köpenhamn på tisdag. Konferensens utgångspunkt är att Öresundsidentiteten nu kan konkurrera med andra regioners varumärken, men att vi fortfarande kan bli bättre på det och lära oss av andra.
Det är en både riktig och nödvändig diskussion och vi har kommit betydligt längre i den processen än för fem år sedan. Men identiteten utåt kräver mer än att bara lägga ihop saker och ting och framhäva samarbetsorganisationer och spirande investeringar på tvärs. Det krävs också en starkare, folkligt förankrad identitet inåt i regionen. Vad kan musen och elefanten göra tillsammans? Ja, det går ganska lätt att ta reda på. Framför allt politiskt har vi i alla fall nått vad som verkar vara en gräns för hur långt det danska och svenska samarbetet kan komma under de närmaste åren. Den politiska kampen mot barriärerna har, som Rapidus nyligen konstaterade i en annan snabbanalys, närmast stannat av sedan skatteavtalet 2003.
Därför är det nu på tiden att titta på vad vi kan konkurrera om. Låt oss ta sex exempel på sund konkurrens, som stärker både medvetenheten om regionen och därmed identiteten:
* Antalet danskar som flyttar till Sverige har nu mer än fördubblats sedan åren före broinvigningen, men när flyttströmmen inte är lika stark åt andra hållet beror det bland annat på betydligt högre huspriser i Köpenhamn. Vem vågar dra igång löpande prisjämförelser på hus och lägenheter – och offentliggöra dem? ØresundDirekt?
* Fördelen med att handla i Sverige för en Köpenhamnsbo beror framför allt på den billiga svenska kronan. Vem vågar göra återkommande prisundersökningar av bland annat dagligvaror – och offentliggöra dem?
* Själland och Skåne har var för sig spetskompetens inom till exempel IT och bioteknik. Branschorganisationerna framhåller med stolthet att det rekryteras på tvärs av regionen, men vem är bäst på att stjäla högt kvalificerade medarbetare från andra sidan? Varför offentliggörs inte det och varför berättar ingen om den ena eller andra sidan är vinnare?
* Ska man tro Øresundsinstituttets färska undersökning så ligger tillväxten i Köpenhamn på 0,9 procent under åren 2000-2003, medan Skåne som helhet når upp i 1,7 procent. Utöver snabba politiska kommentarer från Rådhuset bör Köpenhamn ta upp kampen och göra planer för hur Köpenhamn ska nå upp till samma nivå som Skåne ligger på.
* Turning Torso har väckt uppmärksamhet i Köpenhamn, där man just har lagt fram ett nytt förslag till lokalplan för höghusbyggande i Ørestad med tankar om fem höghus på 80 meter och elva byggnader på upp till 50 meter. Medvetenheten i Köpenhamn om att Malmö har något konkurrenskraftigt att komma med är starkt pådrivande för den typen av förslag. Men vem törs göra en vetenskapligt baserad, jämförande analys av de arkitektoniska kvaliteterna på respektive sida av Sundet (utöver Rapidus tidigare, mer subjektiva värdering)?
* Malmö ska stå värd för delseglingar i America’s Cup – en seger för Malmö, som visar att musen kan konkurrera med elefanten. Det skrämmande är att Köpenhamn knappt har noterat saken. Vem med pondus att stärka Köpenhamns marknadsföring vågar säga öppet att Köpenhamn är mentalt frånvarande?
Vi behöver i samband med Öresundsbrons femårsjubileum bryta det tabu som råder. Sötebrödsdagarna är över och vardagen rullar på, där öppen och skoningslös konkurrens kan bidra till att skapa medvetenhet och identitet i en framgångsrik och dynamisk region, som utvecklas genom en inbördes utmaning.
Tills något sker förblir Öresundsidentiteten en illusion (men säg det inte till någon!). Vi kommer fortsätta att sälja luftslottet så väl inom som utanför regionen med förhoppningen att illusionen en dag ska bli verklighet.
