Kort sagt: Välgörenhet handlar idag inte bara om att hjälpa föräldralösa eller bistå i katastrofer. Donationer till akademi och näringsliv har blivit allt vanligare. Det senaste är att också allmänheten nu ska kunna skänka till fattiga uppstartsbolag. Men kan en vanlig Svensson göra skillnad?
Av Kristian Svensson, chefredaktör
Ingen lyfter väl på ögonbrynen längre när stora företag slår på trumman för att de skänker pengar till behövande. I Skåne finns mannen som vänt på kuttingen — och får enskilda personer att ställa upp med gratis kapital till behövande företag.
Det låter närmast osannolikt, men som Rapidus berättade förra veckan är stiftelsen Framtidslyftet ett faktum. Den uttalade ambitionen är att skapa en ny svensk folkrörelse.
På några veckor har riskkapitalisten Mats Johansson raggat ett par hundra privatpersoner som helt ideellt går in med finansiering i projektet, med allt från några hundralappar till hundratusentals kronor.
Planen är att bygga en betydande spelare inom tidigt utvecklingskapital till framtidens exportföretag. Initiativet tar avstamp i frustration över innovationssystemet och tanken på att många av Sveriges exportjättar lever på gamla meriter.
I USA har det blivit trendigt för framgångsrika affärsmän att skänka pengar. Det handlar om att visa att man ger något tillbaka till samhället, frivilligt, utöver vad som stadgas i skattereglerna. På senare tid har vi sett fenomenet även här.
* Byggentreprenören Mats Paulsson donerar hundra miljoner kronor till Ideon Medicon Village som ska bli ett nytt epicentra för företagare inom bioteknik, läkemedel och medicinteknik.
* Industrimannen Sten K Johnson skänker tjugo miljoner till ekonomihögskolan vid Lunds universitet för att bygga upp ett akademiskt centrum för entreprenörskap.
Exemplen visar att oväntat kapital från privat håll kan vara det som gör att ett projekt verkligen blir av eller tar en avgörande vändning. Sannolikt kommer vi att få se mer av denna typ av välgörenhet i Sverige.
Bakom Framtidslyftet finns många småföretagare. Ingen har varit i närheten av att ge dessa summor, men den största skillnaden mellan satsningarna är faktiskt att gräsrötterna skänker något överhuvudtaget.
Det håller på att spridas en allmän insikt om att tillväxtföretag är viktiga för välfärden. Framtidslyftet är Robin Hoods logik dragen till sin pilspets: De inte så rika ger direkt till de fattiga för att alla inte ska bli fattigare framöver.
Smått banbrytande när man tänker på det.
Det är dock en pedagogisk nöt att knäcka varför just jag ska ge bort mina besparingar så att andra kan tjäna pengar. Framtidslyftet ska nu bearbeta även större företag som givare, men det återstår att se hur mycket kapital man lyckas bärga.
Alla mecenater drivs givetvis av sina egna, personliga skäl. Men vi kan slå fast att medierna gett Mats Paulsson och Sten K Johnson värdefullt spaltutrymme som good guys. Med samma logik bjuder Framtidslyftet sina finansiärer exponering. På webben finns en lista med alla som bidrar.
Bortom ego-boosten säger uppslutningen en hel del om missnöjet med det offentliga innovationssystemet och även lite om vilken status den unga entreprenören är på väg att få. Så rätt skött borde projektet kunna ge ett eko i debatten.
Där spelar det faktiskt ingen roll hur mycket kapital Mats Johansson med kollegor lyckas resa. Som upprop till förändring av villkoren för nyföretagande är satsningen redan en tydlig signal.
För som alltid med gåvor är det tanken som räknas.