Kort sagt: Är det samma region vi pratar om när vi frågar Region Skåne, Sjælland och Hovedstaden som Copenhagen Capacity, Öresundskomiteen och Sydsvenska industri- och handelskammaren?
Hur många IT-företag, bioteknikbolag och dylikt finns det egentligen i Öresundsregionen? Och vad kan de? Frågorna är lika enkla som viktiga. En förutsättning för att få investeringar under krisen är nämligen att vi vet vad vi pratar om.
Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör
Öresundsregionen lider av bristen på politiska samarbeten, uteblivna framgångar i kampen mot barriärer och knappa resultat på den politiska arenan. Höjden i pinsamhet var kanske den svenska kungafamiljens besök i Köpenhamn 2007. Politikernas programförklaring var så intetsägande att ingen kan komma ihåg den. Därför föreslår Rapidus att vi börjar på ett helt annat ställe, så här strax innan brons nioårsjubileum: Öresundsregionen måste definiera sig själv på nytt.
Vi har övertygat oss själva här i regionen om att vi är fantastiska. Men paradoxalt nog står det ute i världen inte klart vad det finns för kompetenser och möjligheter här. Det har exempelvis aldrig gjorts någon fullständig sammanställning av hur många bioteknikbolag som finns i Öresundsregionen, trots att Medicon Valley Alliance (MVA) är en väletablerad paraplyorganisation.
Varje aktör har intresse av att sockra sina egna siffror. Frågar man Region Skåne, Hovedstaden eller Sjælland får man tre, fyra olika svar — eller inget alls. Statistik är inte organisationernas starka sida och det medverkar till en spretande bild. De olika regionernas och organisationernas bristande intresse till försöket att skapa ordning och överblick med MVA:s elektroniska instrumentbräda, som Rapidus tidigare skrivit om, sätter fingret på en öm punkt:
Vi har inte definierat en tydlig bild av Öresundsregionen, och de existerande strukturerna medverkar inte till att skapa en. Nu försöker MVA finansiera instrumentbrädan via EU, men konsensus i Öresundsregionen är det ännu inte tal om. Och man kan på det hela taget diskutera om det är en intresseorganisation som ska stå för överblicken, när det också gäller icke-medlemmar.
Definitionerna på exempelvis bioteknik skiljer sig åt. Nya företag kommer och andra går. Håller man inte koll på det blir marknadsföringen av regionen inte trovärdig. Därför är en gemensam databas viktig. Öresundsregionen måste visa att den är attraktiv på ett övertygande, entydigt och teknologiskt ledande sätt. Tre regioner och ett antal underorganisationer ska vara eniga utan att äpplen, päron och bananer blandas ihop.
Listorna — i den omfattning de finns — ser just nu olika ut hos Invest in Skåne, Invest in Danmark, Copenhagen Capacity och de olika regionerna. Mycket verksamhet som exempelvis MVA inte vill erkänna som bioteknik kommer in i sammanställningar hos Copenhagen Capacity. Öresundsregionen måste därför bli enig med sig själv om vad som är bioteknik och inte bioteknik, vad som är ett IT-företag och inte, och så vidare.
Problemet förvärras av att branschorganisationerna har en annan agenda än generalisterna, som alla täcker fler fackområden. MVA är helt inriktat på life science, som också till exempel Copenhagen Capacity marknadsför. Men generalisterna sätter inte av resurser till att utarbeta fullständig statistik. För Copenhagen Capacity är Öresundsregionen bara ett bihang som bidrar till att marknadsföra Köpenhamn. Likaså ska Region Hovedstaden först och främst tillvarata huvudstadens intressen.
Det spänningsfältet befinner sig Öresundsorganisationerna i, när de fokuserar på synergi och kritisk massa. De inbyggda konflikterna bromsar regionens nya definitionsarbete, som kan göra det möjligt att definiera styrkor och svagheter i förhållande till Berlin, Cambridge och andra konkurrenter.
Det första steget för att kickstarta marknadsföringen av Öresundsregionen, som gått i stå, är därför att komma fram till vad vi talar om.
Därefter måste samma enkla, slagkraftiga budskap inpräntas internationellt — oavsett vem man frågar. De olika underorganisationerna har hittills inte visat sig klara av det.
Rapidus föreslår därför en Öresundsnämnd som ska samla data i en löpande, trovärdig och offentligt stödd process. Med den röra som finns nu är det nödvändigt med ett officiellt godkännande av data som alla med gott samvete och god säkerhet kan hänvisa till. Först då kan Öresundsregionen konkurrera med resten av världen — och sluta konkurrera med sig själv.
Keld Broksø
