Kompetensbristen inom IT är ett återkommande tema som inte längre får någon att höja på ögonbrynen. Tech-branschen lider av kronisk växtvärk och med det kommer hål i kompetensbasen. Visst finns det två sidor av myntet och för de som utbildat sig inom rätt område kan detta vara ett guldläge. Problemet är att vad som är rätt område hinner ändras innan antagningsbeskedet ens hunnit landa i brevlådan.
Av Matilda Andersson, AI-student och Årets tech-tjej 2021
Som sistaårsstudent på en datautbildning (och dessutom av den sällsynta varianten med två X-kromosomer) känns klimatet på LinkedIn emellanåt som en pre-spamfilter-tid då inkorgarna var rena vilda västern. Jon Carvell, vd på QGroup, nämner i Rapidus att uppsökande metoder för att hitta personal numera är vardag och jag som sitter på andra sidan av bordet kan inte annat än att hålla med. IT-rekryterare har bemästrat sökfunktionerna på sociala medier och många blir erbjudandena om kaffe, kaka och “prat om framtida möjligheter”. Visst, det låter kaxigt, men uppvaktandet gör det lätt för teknikstudenter att drabbas av hybris och bete sig som curlade barn.
Med ett större utbud av framtida möjligheter blir vi studenter mer kräsna och högmodiga. Det räcker inte med en trevlig lön, utvecklingsmöjligheter och bra chefer. Vi ska jobba på arbetsplatser där vi kan vara med och förbättra världen! Gärna även med maximala utvecklingsmöjligheter och full kontroll över arbetstider. Men, kära kursare, tyvärr får vi hålla fötterna på jorden och inse att ytterligare en kull med nyexaminerade inte är den lösning som ger oss rätt att ställa skyhöga krav. En stor del av kompetensproblemet ligger i bristen på spetskunskaper och erfarenhet. Med teknikens snabba utvecklingshastighet saknar vi själva i värsta fall den kompetens som efterfrågas.
Det är inte första gången vi hör att bristen på kompetens är det enskilt största hindret för fortsatt expansion. Men trots panikropen så ökar utbildningsplatserna på universitet och högskolor enbart marginellt. Den traditionella utbildningsvägen genom universitet och högskolor ger en kompetensförsörjning som blir aktuell först på längre sikt, när alla sabbatsår och omtentor är avklarade. Enligt Erik Syrén, Limes förre vd, ligger en del av lösningen i långsiktiga relationer och teknisk uppmuntran redan vid tidig ålder. Det ligger förstås mycket i det, men för att däremot hitta snabbare lösningar på detta gamla problem krävs nytänk och uppfinnelserikedom.
Frågan handlar i grund och botten om att människor måste utbildas med relevant och eftertraktad kunskap. För att denna ekvation ska lösas krävs det nya incitament och möjligheter för omskolning och utbildning även senare i livet. Stora teknikbolag börjar erbjuda egna snabbutbildningar för att fylla sina kompetensluckor och MOOCs, “massive open online courses” har aldrig varit mer populärt. Kanske ligger en del av svaret i alternativa, kortare utbildningar med spetsfokus inom eftertraktade tech-områden, större möjligheter till utbildning inom anställningen och en mer positiv inställning till en MOOC-examen?
En rasande teknisk utveckling kräver kompetensuppdatering som hänger med i svängarna. Spetskunskaper är färskvara och vi som arbetsgivare och arbetstagare måste ta eget ansvar för att hålla oss aktuella och relevanta. Nyexaminerad eller erfaren, världen fortsätter att utvecklas och det gäller för oss att hänga på. Annars blir tiden som attraktiv på arbetsmarknaden lika långvarig som en ledig tid för covidvaccination.
