Kort sagt: Det finns definitivt skäl för Lund att rannsaka sin självbild som den självklara miljön för högteknologiska företag att gro och växa i. Men Baxters varsel är inte ett av dem.
Av Erik Olausson, chefredaktör
Så var det dags igen. Braskande rubriker och sedvanliga bilder på sammanbitna anställda som lämnar ett stormöte där cheferna gett dem besked om massuppsägningar. Pressade lokalpolitiker som avkrävs svar på hur det kunde gå så här illa och regeringsföreträdare som lovar att flyga hit från Stockholm och ta bolagsledningen i örat.
I Lund börjar det kännas som en trist déjà vu efter AstraZenecas nedläggning, ST-Ericssons smärtsamma omstöpning och inte minst Sony Mobiles återkommande sparpaket. I fallet med Baxter är symbolvärdet extra tungt då den skånska verksamheten har sina rötter i Gambro och Lundaprofessorn Nils Alwalls pionjärforskning om konstgjorda njurar, kommersialiserad på 1960-talet. Det är med andra ord en anrik lundensisk industriklenod som nu blir kraftigt vingklippt av en okänslig företagsledning på andra sidan jordklotet.
Men det finns en avgörande skillnad jämfört med ST-Ericsson, Sony och AstraZeneca: Baxters åtgärd gäller i första hand produktionen, inte utvecklingen. Visserligen försvinner 40 av de 130 anställda inom FoU i Lund, där delar av utvecklingen dessutom sköts av konsulter som är ännu enklare att göra sig av med. Men det är fabrikspersonalen som får ta den största smällen när nästan all nuvarande produktion flyttas till Baxters anläggning till Italien.
Baxters åtgärd har med andra ord större likheter med Findus fabriksnedläggning i Bjuv, då 450 anställda fick gå efter att ägaren Nomad Foods beslutade att flytta produktionen till en existerande fabrik i Tyskland.
Varselbeskedet kommer efter att Baxter redan hyvlat ned verksamheten något i Lund de senaste åren, från runt 800 anställda och konsulter till dagens 700. Och koncernledningen hymlar inte med skälet till flytten av produktionen: de anställda i Italien är billigare i drift. Den faktorn är svår att komma ifrån för Lund – och Sverige som helhet – med mindre än att lönekostnaderna kan kapas genom ökad automation och robotisering i fabrikerna. Men det innebär likväl att antalet arbetstillfällen sjunker, även om minskningen sker mer successivt i takt med att robotarna tar över.
Visst har Lund en stolt industritradition med bland annat Alfa Lavals, Tetra Paks, Flextrus och ÅR Cartons fabriker. Men stadens största tillgång kommer även framöver vara snillena och snilleblixtarna, såväl från universitet som från den nuvarande floran av högteknologiska företag. Det är när vår generations Nils Alwallar inte är tillräckligt för att locka hit och behålla storbolagen och uppstickarna som Lund behöver se sig själv i spegeln.
Och sådana tillfällen saknas inte. Ett färskt exempel är Doro, grundat 1974 och därmed ett nästan lika anrikt Lundabolag som Gambro. Men sedan någon månad tillbaka har bolaget hela sin skånska verksamhet med över 200 anställda koncentrerad till centrala Malmö. Bland annat flyttade hela utvecklingsavdelningen, inriktad på mobiltelefoner, söderut. Det var en åtgärd som knappast gav några krigsrubriker men som säger mer om Lunds utmaningar som skånskt högteknologiskt utvecklingsnav än vad Baxters färska fabriksflytt gör.
Baxters varsel innebär att totalt 360 anställda blir av med jobbet då produktionen flyttas till Italien i etapper fram till slutet av 2022. 320 av dem arbetar inom produktionen och tillhörande stödfunktioner. Totalt sysselsätter Baxter i Lund runt 700 personer. 160 av dem är konsulter, varav ett 100-tal arbetar inom forskning och utveckling.
Kvar blir även läkemedelsberedning av antibiotika till sjukvården i Sverige och Norge, en verksamhet som flyttats från Storbritannien till Lund och godkändes av Läkemedelsverket så sent som i juli.