Kort sagt: Den här analysen skulle egentligen ha handlat om konjunkturen, den senaste tidens nya varsel och förutsättningarna för regionens utvecklingsbolag att överleva. Men efter att ha varit på den stora invigningen av Malmö Arena igår kväll gick det inte att undvika – dagens snabbanalys måste handla om Malmös utveckling mot att bli verklig storstad. Vi sparar helt enkelt konjunkturanalysen till en annan vecka.
Av Thomas Frostberg
Det första fröet till denna analys sådde egentligen Julia Janiec över ett lunchsamtal. Hon är ny stabschef hos Malmös ”borgmästare” Ilmar Reepalu (s) och ställde den högst berättigade frågan varför svenska riksmedier inte bryr sig mer om vad som händer i Malmö. Särskilt eftersatt är bevakningen av det övriga näringsliv som inte lever på att bara förflytta låneskulder mellan finanskontoren runt Stureplan.
Från en Stockholmshorisont är Skåne fortfarande en del av provinsen och beskrivs också oftast på det sättet. När huvudstadsredaktionernas team någon gång skickas ut i landsorten skildras Malmö som näst intill lika exotiskt som Burkina Faso.
Så har det nog i och för sig alltid varit. Men går det att ändra på den bilden?
Ja, större och konstigare saker har hänt i historien. Om det gick att omvända folk från tron att jorden är platt borde det väl gå att övertyga medier och andra agendasättare i Stockholm att Skåne numera är ett draglok i den svenska ekonomin.
Men det görs inte med tabeller och torr statistik, sådant som näringslivskontor och marknadsbolag av olika slag gärna sprider omkring sig. Tyvärr, men alla orter har sin statistik av motsvarande slag. Förnuftet kommer inte att vinna den här kampen, även om det visst går att bevisa Skånes styrka med hjälp av matematik. Istället är det känslorna som styr. Därför krävs det en ny story som berättar om den skånska framgången på ett sätt som skapar nyfikenhet och lockar till fördjupning och fortsatt medierapportering.
Den första kontrollfrågan blir förstås om det finns några bra exempel till en sådan story i Skåne.
Jodå, från enstaka enastående exempel breddas bilden allt mer för varje år som går. Öresundsbron och Malmö högskola har följts av spektakulära byggen som Turning Torso, Citytunneln – och nu Malmö Arena. Det hjälper definitivt till att skapa bilden av framgångsrik metropol.
Malmö Arena spelar där en särskilt viktig roll, eftersom det inte bara är ett häftigt byggnadsverk – kallad för jättemuffins, av invigningens konferencier Björn Kjellman igår. Hit kommer internationella arrangemang som handbolls-VM 2011 med finalspel i arenan. (Det är för övrigt ett av de stora misslyckandena med Turning Torso – att det inte går att göra mer av huset. Nu står tornet där, men bortsett från lite VIP-konferenser är byggnaden helt oåtkomlig för turister och vanligt folk. Vilken annan plats på jorden hade drömt om att bygga en storslagen profilkåk – och inte ha utsiktsdäck och restaurang på översta våningen? Hur känd hade Empire State Building varit om inte besökare kunnat åka upp till toppen?)
Och så har vi en internationell storflygplats, bara 22 minuter från Malmö med tåget. Den retar fortfarande gallfeber på Stockholmsbor som måste åka via SAS-navet Kastrup på väg ut i världen.
Sammantaget spelar alla dessa tunga exempel stor roll för att visa upp en framgångsrik och delvis ny bild av Malmöregionen. Men för att storyn ska berättas om och om igen krävs mer än bara några nya byggnader. De dagliga framgångar som görs i Malmös näringsliv måste lyftas fram tydligare. Här finns de fångande berättelserna bland mängden av små, närmast okända, spjutspetsföretag som levererar till världsledande företag runt om på jorden. Gäster från hela världen kommer till Malmö och Skåne varje vecka för att köpa teknik som utvecklats här.
Viktiga delar av det skånska näringslivet är dåligt uppmärksammad och hamnar lätt i skuggan av storheter som Percy Nilsson och Dan Olofsson. Det skapar ett slags moment 22, eftersom de företag som riksmedierna inte uppmärksammar också är de företag som skulle få både medier och beslutsfattare i huvudstaden att förstå vad som är på gång i Skåne.
Lika mycket som vi behöver fler skrytbyggen, som visar omvärlden att utvecklingen går snabbare framåt i Skåne än på andra platser, behövs det också fler skånska profiler som kan matcha de få tungviktare som återkommande syns i rampljuset. Annars kommer det bara att handla om enstaka, exotiska exempel även i framtiden. Frågan är till exempel var nästa generation finns, de som ska axla manteln – varför syns de inte mer idag?
Ett försök att visa upp bredden av skånska framgångar görs på tisdag kväll när Region Skåne har bjudit in makteliten till en skånsk fotoutställning på Kulturhuset i Stockholm. Det återstår att se om bilden av Skåne är ny, fräsch och spännande. Det avgör vilken effekt en sådan ny mötesplats kan ha. Om exemplen är tillräckligt många och bredden tillräckligt stor kan det lägga en grund för den fortsatta kommunikationen av Skånes framgångar.
I försöken att visa upp ett nytt och framgångsrikt Skåne är Malmö Arena ett viktigt steg. Att invigningen kröntes med att Percy Nilsson tillsammans med Bertel Harder, nordisk samarbetsminister i Danmark, flätade samman den danska och svenska flaggan är möjligen något som snarare oroar än roar den svenska centralmakten. Eller att de danska schlagerkungarna Brødrene Olsen med sin ”Wings of love” fick häftigare applåder än i stort sett alla de svenska artisterna.
Men det är bara att vänja sig, för banden kommer att flätas allt starkare samman med den danska sidan av Öresundsregionen. Sedan kan Stockholm välja att vara med på framgångståget. Eller stå bredvid och titta på – om de ens lyckats upptäcka vad som händer i Malmöregionen.
