Kort sagt: Köpenhamn har de senaste två åren tagit jättekliv i sin stadsutveckling, med uppseendeväckande projekt. Efter kraftansträngningen med Turning Torso, Västra hamnen och det kommande Hyllie har Malmö tappat tempo jämfört med Köpenhamn. Men det samlade resultatet är i världsklass. Världens största byggmässa borde inte längre ligga i Cannes.
Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör
Köpenhamn förtjänar ett grattis. För bara två år sedan befann sig Köpenhamn i den oacceptabla situationen att Malmö överglänste den danska huvudstaden i fråga om såväl spektakulär arkitektur och genomtänkt infrastruktur som förmåga att föra samman näringsliv och bostäder. Köpenhamn hade hamnat i en svacka, men har sedan dess kommit starkt tillbaka. Vad har hänt?
Köpenhamn har vaknat upp och hittat modet att inte bara satsa på kvantitet, utan också kvalitet.
Anledningen till att vi tar upp ämnet i ett näringslivsfokuserat nyhetsbrev som Rapidus är att stadsbilden sänder en signal till omvärlden om huruvida en stad eller region är innovativ, framtidsinriktad och värd att investera i. Det är en faktor som ofta undervärderas. Då kriserna i Köpenhamn och Malmö var som djupast för ungefär 15 år sedan fanns det till exempel i stort sett bara en byggkran i Köpenhamn – och den hoppade man bungyjump från vid Kalvebod Brygge. Intrycket spädde på krisen: det hände inget som var värt att engagera sig i.
För ett par år sedan hade så byggboomen kommit i full gång – men det var i Malmö, med Turning Torso och Västra hamnen, som arkitektur, företag och bostäder förenades i en högre enhet och blev ett varumärke. Även i Köpenhamn byggdes det, men inget som lockade utländska delegationer på samma sätt som i Malmö. I Köpenhamn kämpade medborgargrupper mot felplacerade höghus och politikerna vågade inte genomföra sina planer. Men alla lägenheter och kontorsbyggnader kunde säljas och i stället för att satsa på mod och kvalitet kompromissade man med moderna men säkra mainstream-byggen.
Var fanns Köpenhamns nya kännetecken? Var fanns den nyskapande skylinen?
Ørestad! ropade någon. Operan! ropade andra. Men nej. Ingetdera slog medeltidsstadens mysiga, museiaktiga stämning som varumärke. Men med helt nya byggnader som antingen öppnat eller påbörjats under de två senaste åren har bilden förändrats. Nu när tillväxten i byggandet mattats av är det därför dags att analysera situationen:
Malmö har kastat av sig allt provinsiellt damm med ett i stort sett helt utbyggt Västra hamnen och lovande projekt, inte minst omkring Kalkbrottet och den nya multiarenan vid Hyllie, som genomtänkt placerats vid Öresundstågen och den kommande Citytunneln.
I Köpenhamn har det i gengäld på två år poppat upp kulturbyggnader i en världsklass som Malmö inte kommer i närheten av. Den nya teatern Skuespilhuset som är placerad på lutande pålar i vattnet i hamnen har nått internationell berömmelse. Trots budgetkriser i DR-Byen i Ørestad är en konsertsal i lika hög världsklass på väg att öppnas. Precis vid flygplatsen ska Danmarks nya akvarium, som kostat 700 miljoner danska kronor, stå. ”Den Blå Planet” blir Nordeuropas största och mest moderna akvarium med bygg- och teknikinspiration från hela världen – och direkt tillgång till Öresundstågen och Amager Strandpark med lagun och nya lyxlägenheter. Utöver detta finns ett unikt projekt vid Marmorpiren vid Langelinie: en 140 meter hög skyskrapa och en 65 meter hög gång- och cykelbro med ett spann på 160 meter, som blir portal för färjetrafiken från Oslo och Polen. De blir kännetecken för den kommande stadsdelen i Nordhavn, som i sig är ett gigantiskt och modigt utvecklingsprojekt.
Ytterst få skåningar känner till vad Köpenhamn har på gång när det gäller att blanda företag och bostäder. Ørestad Syd vid Ferring är på väg att få två nya torn på upp emot 85 meter med hotell och kontor – som ska stå klara till klimattoppmötet 2009 – och dessutom en helt ny stadsdel. I maj markerades dessutom att Københavns Havn och Ørestadsselskabets arealudvikling hittat ny styrka, genom att det gamla tungvrickarnamnet ”Arealudviklingsselskabet” byttes ut mot det lättare ”By & Havn”.
Köpenhamns nya ledarposition i Öresundsregionen inom ny arkitektur är odiskutabel. Men för att nå dit har det i all obemärkthet pågått en – kanske omedveten – tävling med Malmö. Det är inte negativt när kapplöpningen om att bli attraktiv har varit så jämn. Alla bör vara nöjda.
Medaljens baksida är att det är svårt att få syn på de synergier som två städer med så stor framåtanda hade kunnat skapa tillsammans. Vi saknar en stark organisation eller en Öresundstalesperson, som för fram budskapet och skapar samarbeten när båda kommunerna nu lyckats så väl sin stadsutveckling och har något att visa upp. De existerande organisationerna ser ut att ha fastnat på den punkten. Gemensamma uppfattningar om exempelvis koldioxidreducerande byggnader, nya byggmaterial, nya teknologier och ny arkitektur har inte kommunicerats till omvärlden, trots att det är upplagt för samarbete inom dessa områden. På samma sätt är det upplagt för samarbeten om kultur- och sportevenemang, vilket Rapidus tidigare har uppmanat till.
Världens största byggmässa MIPIM avslutades i mars i Cannes i Frankrike. Men varför ska den ligga där? Bortsett från rivieran och bättre väder överskuggas nu byggandet i Cannes av de byggnader som redan finns eller är på väg i Köpenhamn och Malmö. Man kan efterlysa självförtroende och marknadsföring av städernas nya silhuetter som följer av de fantastiska nya skapelserna, men det skulle kräva ett stärkt samarbete som ingen tycks vilja ta första spadtaget till.
