Trogna (och tålmodiga) läsare vet att få saker gör mig så arg som när de styrande struntar i näringslivet. Det finns dock några saker som gör mig minst lika arg, som att Djurgården gör mål (förutom självmål) och när regeringen med hovsamt underlag i riksdagen låtsas bry sig om näringslivet – men visar att de inte fattar ett smack. Någon annan förklaring finns inte till denna totala fetischism vid lagen om anställningsskydd.
Av Niclas Lindstrand, Rapidus jobbskapare
Om någon lyckats undvika det (grattis!) så vinglar regeringen från kris till kris över samma fråga, den utlovade översynen av lagen om anställningsskydd. Det ständigt bråkande paret Lööfven säger sig båda vara måna om arbetare och arbetsliv i och med denna lagtext som tydligen avgör näringslivets framtid.
Det visar bara att den ena sätter likhetstecken mellan LO och anställda och den andra gör samma ekvation med Svenskt Näringsliv och arbetsgivarna. Båda har fel, fel, fel, fel alltså, för att citera salig Brasse Brännström. (Så skönt att de har något gemensamt i alla fall.)
Visst är det fint att ha storföretag och rejäla industrier. Men den som tror att tillväxten och därmed jobben kommer därifrån är ute och cyklar mitt i Volvoland. Visst skapas det jobb där, inte minst för underleverantörer, men tillverkningsindustri i gigantiskt format i Sverige och Skåne är bara framtiden för de lobbyister som uppenbarligen styr näringslivspolitiken.
En väldigt väl citerad statistik säger att fyra av fem jobb skapas i företag med färre än 50 anställda, en grupp som omfattar de allra flesta företagen som Rapidus skriver om varje dag. Och en grupp som så gott som alla företag en gång funnits i, från Hewlett och Packards garage till Mark Zuckerbergs studentrum och Jeff Bezos hemliga bas i en japansk vulkan som han hotar att förstöra världen från. (Sean Connery kan inte rädda oss längre…)
Dessa blivande storföretag (eller blivande dikeskörningar) struntar fullkomligt i LAS. Varje entreprenör måste börja med att skapa ett enda jobb – åt sig själv. När den andra och tredje tjänsten kommer så är inte problemet hur man så enkelt som möjligt ska bli av med dem igen, utan att hitta rätt person. Ingen lagstiftning i världen skapar de där 20-åriga programmerarna med 30 års arbetslivserfarenhet som alla vill ha. Hur gärna Erik Syrén på Lime, Anna Kleine på Orango eller Thomas Zanzinger på inRiver än skulle vilja anställa första bästa person så går det inte att ta en fullständig teknisk idiot (låt oss kalla honom Niclas) och sätta honom på att producera förstklassig kod. Att denna odugling lättare kan sparkas igen hjälper inte – inte ens för dessa med Rapidusmått tre stora företag.
Men, undrar Vän av Ordning, denna klassiska insändarsignatur, alla små butiker och snabbmatställen då? Jo, käre VaO, dessa bryr sig inte heller om LAS. De flesta anställda är familjemedlemmar som redan är undantagna från turordningsregler och med upp till tio anställda kan två undantag göras.
Små företag anställer när de behöver och när de hittar rätt person – och det är små företag som växer. Vill man som politiker verkligen att dessa företag ska må bra, betala skatt och lösa arbetslösheten så behöver de inte kunna sparka folk lättare, de behöver kunna anställa lättare.
Ett trevligt sätt skulle vara att öka antalet utbildningsplatser på de linjer från vilka man faktiskt får jobb som kan skapa fler jobb. Marknaden ylar efter tekniker i alla dess former så det hjälper inte att skapa fler hittepåutbildningar som bara ger högskolepoäng och studieskulder. Alla som gått flumkurser om Harry Potter och hur man överlever en zombieinvasion (båda finns tyvärr) kan inte bli något lika flummigt, som nationella samordnare.
Detsamma gäller återkommande och ineffektiva sänkningar av arbetsgivaravgiften för unga, nyanlända eller andra påstått svaga grupper. Inget företag nyanställer för att det är rea på arbetskraft. (Till exempel ska det bli spännande att se vad som krävs för att den nyblivne egenföretagaren Jonas Sjöstedt ska börja anställa.)
Men det kunde varit värre. Lööfven kunde ha varit företagare. Då hade de varit tvungna att lära sig att skapa pengar åt både sig själva och andra, inte minst skatten. Nu behöver de bara kunna göra av med andras intäkter.
