Kort sagt: Syftet med Region Skånes närvaro på den nyligen avslutade världsutställningen i Shanghai var att hjälpa det skånska näringslivet. Nu krävs en uppföljning och ett fortsatt arbete för att ge skattebetalarna avkastning på de miljoner som stoppats in i projektet.
Av: Anders Haskel, gästskribent
Den största riktade näringslivssatsningen mot Kina någonsin. Så beskriver Region Skåne på sin hemsida de temadagar som nyligen genomfördes i den svenska paviljongen på Expo 2010 i Shanghai. Därmed väcks också hopp och förväntningar om att regionens politiker och höga tjänstemän just genomfört något som kan komma att bli till stor nytta för Skånes företagare. Men att vara på plats i Kina under fyra dagar är en sak. Att locka fram rätt intresse från kinesernas sida och att lyckas följa upp de frön som har såtts är något helt annat.
På hemsidan talas det vidare om succé och ett mycket stort intresse för Region Skånes arrangemang. Sanningen är kanske inte riktigt lika ljus. Siffran 300 anmälda per dag nämns. Men av dessa verkar många ha uteblivit och under de två dagar då jag själv var på plats gapade ett stort antal stolar tomma i samband med flera av programpunkterna. Väl inne på det gigantiska utställningsområdet var det kanske flera av de inbjudna som valde någon helt annan och mer lockande aktivitet?
Skånes närvaro var i en miljö där Danmark som närmsta granne lockade betydligt mer folk till sin paviljong än vad Sverige lyckades med under de sex månader som utställningen pågick. Danskarnas knep var att sätta Den lille havfrue i centrum. För första gången under sjöjungfruns 97-åriga liv fick hon resa utanför Danmark vilket starkt bidrog till att locka 5,6 miljoner besökare till den danska paviljongen. Med Pippi Långstrump, dalahästar och Ikea-kök som lockbete fick Sverige nöja sig med drygt 3,5 miljoner nyfikna. Totalt besöktes världsutställningen av 73 miljoner människor under de sex månader som den pågick.
Kanske vi svenskar ofta är lite väl seriösa i vår ambition att skapa intresse kring vad vi har att erbjuda? ESS med dess karismatiske och mycket underhållande chef Colin Carlile samt världsledande forskare inom nanoteknik i all ära. Det är inte självklart att detta är några publikmagneter på en gigantisk världsutställning där all världens länder konkurrerar om publikens intresse.
En bonuseffekt blev dock att skånska företagare och politiker fick utomordentliga möjligheter att mingla med varandra. Samtidigt känns det något märkligt att behöva åka till Kina för att sådana tillfällen ska kunna skapas.
Det är också fel att dra säkra slutsatser om huruvida Skåne-evenemanget varit lyckat eller inte enbart utifrån antalet närvarande kineser. Det är inte kvantiteten utan kvaliteten på de kontakter som skapas och vidareutvecklas som avgör de framtida affärsmöjligheterna. Skånes skattebetalare kan hoppas på att de kinesiska besökare som verkligen fanns på plats var rätt för att skapa kontakter som leder till ett ökat affärsutbyte mellan Kina och Skåne.
Dessutom har Kinavistelsen säkert inneburit nyttiga erfarenheter och lärdomar för det 15-tal politiker och tjänstemän från Region Skåne som fanns på plats i Shanghai. Förhoppningsvis har ett antal möten och studiebesök hunnits med även utanför utställningsområdet. Solklart är att utbytet med Kina måste vidareutvecklas. Landets ekonomi växer i snabb takt. En mycket intressant marknad utvecklas, inte minst i takt med att den kinesiska medelklassen blir större.
De erfarenheter som politikerna tar med sig hem från Shanghai ska skapa affärer i Skåne och åt skånska företag. Och det är inte i första hand näringslivets jättar som behöver politikernas hjälp. De stora börsbolagen har redan väletablerade kontakter i landet. I stället handlar det om att hitta rätt former för att dels locka hit kinesiska företag, dels hjälpa alla de mindre skånska företag som på olika sätt kan dra nytta av den enorma potential som finns i Kina.
