Kort sagt: Näringslivet måste se sig självt i spegeln när det gäller hinder och bristande integration över Öresund. Det finns många saker att skruva på och en kartläggning behövs. Näringslivet måste gå vidare när politikerna verkar ha gett upp.
Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör
Rapidus har över 21 års minnen sedan Öresundsbron stod färdig. Ur det perspektivet så är det inte bara politikernas bekämpande av hinder som har gått i stå. Samma näringsliv som en gång i tiden tryckte på för att skapa en sammanhängande regional arbetsmarknad med färre hinder har också somnat. Det finns fortfarande flera hinder som näringslivet självt kan avlägsna – OM företagen vågar ta första steget och visa politikerna att det fortfarande finns en regional vision.
Nordiska Ministerrådets Gränshindersråd diskuterade nyligen ett nytt, mer slagkraftigt, mandat. Näringslivet kommer att stå starkare i den processen om det självt visar vägen med nya idéer och därmed pressar politikerna. Rapidus ger här näringslivet en inspirationskatalog med sex punkter, men listan är förstås mycket längre.
Bankerna har aldrig slutat med att ta ut orimliga avgifter över Öresund. Kostnaden för att föra över pengar från Malmö till Köpenhamn motsvarar att skicka pengar till Singapore. Visst, bland andra Nordea och Danske Bank har Öresundskonton, så man i princip avgiftsfritt kan skicka pengar till sig själv över sundet. I gengäld har de aldrig brytt sig om att ta bort kostnaderna för att föra över till någon annans konto. Många företag får fler och fler kunder och anställda på båda sidor av sundet, därför har bankerna ett stort ansvar i den gemensamma arbetsmarknaden över Öresund.
Teleoperatörerna rättar sig efter EU-regler, men faktum är att det fortfarande är dyrare att ringa över Öresund än inrikes. Det hjälper inte integrationen och bara teleoperatörerna själva kan göra något åt det.
Ett svenskt Netflix-abonnemang kan inte användas i Danmark och tvärtom. Dessutom har många andra tv-paket byggt en mur över Öresund. Bara tv-bolagen kan ändra på det. En onödig detalj? Ja, men signalen är viktig, liksom alla andra mindre idéer som kan skapa en bild av hur man bekämpar hinder.
Öresundsbron beter sig – trots dubbelt statligt ägande – fortfarande som ett privatägt företag, som i slutet av året gav rabatter med gratis returresor för att få igång trafiken igen efter coronapandemin. Om det kan löna sig så är nästa steg att sänka broavgifterna. Sätt ekonomiavdelning på att räkna ut när det går jämnt ut i ekvationen lägre broavgifter = fler brokunder = större överskott.
Alltför många branscher ställer helt olika krav på kompetens för samma jobb över sundet. En dansk elektriker kan till exempel inte arbeta i Sverige utan vidare – trots att båda sidor av sunder mäter strömstyrka i ampere, spänning i volt och effekt i watt. Det har gjorts försök att harmoniera regelverken. Allt rann ut i sanden. Man kan hänvisa till det ”gemensamma nordiska erkännandeavtalet” men enligt Nordiska Ministerrådet är detta ett återkommande problem, inte bara för elektrikerna utan för hela byggbranschen, huvuddelen av industrin och till och med för revisorer. Branscherna måste sätta press för att få lättare regelverk. Självklart finns det också statliga lagkrav, men utan ett nytt tryck från näringslivet kan man ge upp att harmonisera.
Danska och svenska kommuner kan ställa olika krav på anställda vid till exempel vägarbeten. I Danmark kräver många kommuner att man gått kursen ”Vejen som arbejdsplads”, vilket skapar problem för en mobil arbetskraft. Det är uppenbart att fler branscher själva ansvarar för kompletteringskurser så länge reglerna inte är harmonierade.
Gör själv klart listan för just din bransch. Bristen på kvalificerad arbetskraft kan lösas av näringslivet självt om det tar med hela Öresundsregionen i kalkylen.
