Här hittar du fler bilder från domkyrkan samt mingelbilder från Sparbanken Skånes kontor. Klicka här för att komma till ett extra reportage om Rapidus 100 frukostmöten.
“Om man kommer hem på kvällen och känner att man faktiskt räddat liv – det är helt okej”, konstaterar diplomaten Olof Skoog. Under måndagens frukostsamtal berättar han om livsresan, från lervällingen i Vallkärra till FN-skrapan i New York.
Ackompanjerade av Bach och Mendelssohn från orgelläktaren träder drygt tvåhundra besökare in i Lunds Domkyrka.
– I många år har detta varit en plats dit människor kommit med frågor om livet. Här hålls en dialog kring det som på djupet angår oss, säger domkyrkokaplan Lena Sjöstrand när hon välkomnar gästerna.
Platsen är väl vald för Rapidus hundrade frukostsamtal. Dagens intervjuperson, diplomaten och FN-ambassadören Olof Skoog, är också imponerad av det praktfulla kyrkorummet.
– Detta slår faktiskt FN:s säkerhetsråd, säger han.
Samtalsledare Jan Wifstrand tar avstamp i Vallkärra utanför Lund, dit familjen Skoog flyttade till ”nybyggda tegelhus i lervälling”. Även om hela världen blivit Olof Skoogs arbetsplats ligger Lund fortfarande tätt intill hjärtat.
– Jag kommer aldrig bort från barndomen. Det är nog bra att vara jordnära och känna banden till Sverige och Skåne när man ska företräda sitt land i världen, säger han.
Intresset för omvärlden tog fart i Indonesien, dit 11-årige Olof Skoog motvilligt flyttade med sin familj. Tillbaka i Sverige började han så småningom studera på juristlinjen i Lund, med inriktning mot mänskliga rättigheter.
På senare år har Olof Skoog gjort sig känd som svensken som baxade in Sverige i FN:s säkerhetsråd. Under sina två år i den innersta kretsen lyckades Sverige åstadkomma en rad betydelsefulla förändringar.
– Om man någon gång kommer hem på kvällen och känner att man faktiskt räddat liv – det är helt okej.
Olof Skoog syftar på Sveriges envetna insats i säkerhetsrådet, som innebar att man kunde bistå krigsdrabbade människor i Syrien och Jemen med humanitära insatser. Men han framhåller också mer långdraget påverkansarbete, som strävan att få upp frågor om klimat och jämställdhet på agendan.
– När vi lämnade säkerhetsrådet i januari 2019 blev vi uppvaktade av Tyskland på veckobasis. De var inspirerade av oss och ville förstå hur vi jobbat. Vi har visat att Sverige har integritet, vilket väckt respekt bland andra länder. Själva kan vi ibland tycka att vi har problem på hemmaplan, men på den globala arenan ses Sverige som ett föregångsland, vilket gör att man vill lyssna på oss, säger Olof Skoog.
Här sitter bankfolk och revisorer som enkelt kan mäta sina resultat. Kan du mäta att du gjort rätt?
– Nej. Och det är frustrerande. Mycket i de statliga verksamheterna är bara utgifter, utan att det kommer några konkreta intäkter. Det är svårt att mäta hur vi bidragit till fredsprocessen, eller hur vi hjälpt svenska företag att etablera sig utomlands. Vi försöker ha en verksamhetsplan med mätbara mål, men det är svårt eftersom det inte finns någon ekonomisk balansräkning.
Han har dock sett att näringslivets intresse för FN:s arbete ökat markant på senare tid. Allt oftare får de besök av företag som vill ha föreläsningar om hur FN fungerar.
– De ser en chans att visa att de tar globalt ansvar. Detta är också en förutsättning för att kunna anställa nya förmågor; företag måste kunna beskriva sin verksamhet i förhållande till exempelvis klimat och jämställdhet.
Det finns en kritisk och ifrågasättande bild av FN, som en organisation anfrätt av korruption och ryggdunkande.
– Ja, det finns korruptionsanklagelser och ibland en tröghet att ställa människor till svars när de begått övergrepp. Men man måste komma ihåg att detta är 193 länders gemensamma projekt. Hade bara Sverige och Finland suttit i alla kommittéer hade mycket sett bättre ut. Men vi måste förhålla oss till att även länder som Saudiarabien och Ryssland har inflytande. Och själv blir jag imponerad av att det finns människor som varje dag sätter sina liv på spel för att rädda andra människor.
Några oegentligheter i samband med Sveriges inröstning i säkerhetsrådet, finns det däremot inga belägg för, menar han. Han beskriver det snarare som ett spel, där det gäller att välja sina drag med omsorg.
– Om du röstar på mig så måste jag rösta på dig. Att Sverige erkände Palestina hjälpte säkert till att få röster från arabländerna. Men Sveriges kritik mot Saudiarabien gjorde troligen det motsatta. Vi har inte sålt ut våra värderingar, men vi har spelat spelet.
Du har träffat många av de tyngsta politikerna. Finns det någon som du, på ett djupare plan, blivit imponerad av?
– Generellt sett saknas den typen av ledarskap. Men jag tänker ändå på Obama; det var elektriskt i rummet när han pratade. Angela Merkel har också ett enormt starkt ledarskap och har visat en beundransvärd ståndaktighet när hon stått upp mot Putin.
I ditt sommarprat i radions P1 berättade du om hur du försökte förmedla sagofiguren Bamses ideal till Donald Trump – att den som är stark också måste vara snäll.
– Ja, men han tog inget större intryck av detta. Man är en liten flugskit i samtalet med världens mäktigaste man. Men om man får de där två minuterna, så måste man ändå ta chansen…
Och apropå amerikanska politiker gissar Olof Skoog att USA:s förra FN-ambassadör Nikki Haley kommer att bli en av toppkandidaterna inom det republikanska partiet framöver.
Under samtalet plockar Jan Wifstrand, sin vana trogen, fram personliga spår och referenser. En krönika, signerad Olof Skoog och publicerad i fotbollsklubbens Torns IF:s jubileumsskrift, mynnar ut i en fråga om Rysslands roll i Ukraina. Olof Skoog får också fabulera fritt kring en rad namn, såsom João Vale de Almeida, EU:s nuvarande ambassadör i FN.
Han avgår i november och då ska en ny representant för EU tillsättas i New York. Du är på tapeten för det jobbet. Kommentarer på det?
– Nej. Men EU:s röst i FN är otroligt viktig i ljuset av vad som sker i världen.
Mot slutet av samtalet kallas Johanna Brismar Skoog fram. Hon är Sveriges nyblivna ambassadör i Brasilien, tillika hustru till Olof Skoog. Att ha två ambassadörer i familjen kräver en annan form av diplomati på det privata planet, konstaterar båda.
När publiken får ordet ställs frågan om feministisk utrikespolitik – vad innebär detta egentligen?
– Det är enkelt. Vi vet att det blir bättre och mer hållbart. Till de som är motsträviga brukar jag säga: titta på era mammor och döttrar. Hur ofta har de inte hållit tillbaka de konflikter som blossat upp? Det som gäller i familjen kan också gälla i FN:s säkerhetsråd.
Han får medhåll från hustrun och ambassadören Johanna Brismar Skoog:
– Det är precis som i näringslivet; mångfald är helt enkelt bättre för verksamheten.
Kerstin Weman Thornell
