Kort sagt: Onsdagens besked från regeringen att ID-kontroll från och med den 4 januari ska genomföras på alla som vill ta tåget från Danmark till Sverige kommer att få stora ekonomiska konsekvenser – i bästa fall. I sämsta fall uppstår enorma ekonomiska skador som kan ta flera år att reparera.
Av Anders Haskel, gästskribent
ID-kontrollerna mellan Danmark och Sverige kommer inte i första hand att ge upphov till tidningsrubriker om stängda huvudkontor eller massuppsägningar. I stället är det följderna av tiotusentals vardagliga beslut som kommer att skapa ekonomiska konsekvenser av de gränshinder som flyktingkrisen nu leder till. En och annan väljer att sluta på sitt jobb i Danmark. Shoppingturen till Köpenhamn eller besöket på Tivoli blir inte av. Affären med den danska kunden genomförs inte, och så vidare.
I ett Skåne som växer långsammare än övriga landet måste allt göras för att få bättre fart på ekonomin. I det läget har politikerna i Stockholm känt sig tvingade att införa regler som kan ge långtgående ekonomisk skada för Öresundsområdet.
Att behöva visa upp legitimation för att gå på ett tåg låter inte så märkvärdigt. Det är ju ungefär som att visa upp biljetten. Det var också den något pinsamma jämförelse som migrationsminister Morgan Johansson (S) gjorde under onsdagen. Men detta är ett teoretiskt resonemang. Verkligheten är en annan eftersom inga fel tolereras, ingen resenär får slinka genom nätet om trafikbolagen ska undvika dyra sanktioner.
I nuläget ser lösningen ut att bli att alla måste av tågen vid Kastrup och där visa legitimation. Det kommer oundvikligen att innebära förseningar och extra väntetid för alla resenärer. Skånetrafiken själva talar om åtminstone fördubblad restid mellan Köpenhamn och Malmö.
När människor utsätts för sådant tenderar de att ändra beteende. I det här fallet handlar det om att ett stort antal personer antingen kan komma att sluta pendla helt eller åtminstone lägga om sina rutiner.
Många kan komma att ta bilen i stället, vilket skapar en rad nya problem. Inte minst köerna vid gränskontrollen vid Lernacken, där tull och polis numera inte bara kontrollerar bilarnas innehåll utan även förarnas legitimation.
Pendlarnas familjer kan behöva lägga om sina rutiner när den som brukar hämta på fritids inte hinner hem i tid. Företag måste anpassa möten för att underlätta praktiskt för sina medarbetare, vilket i sin tur påverkar kollegor och affärspartners. Större tidsmarginaler måste till vilket försämrar människors produktivitet. Allt detta leder sammantaget till bromsad ekonomisk aktivitet.
Tusentals människor kan åtminstone komma att tänka tanken att hitta ett nytt jobb på samma sida av sundet där bostaden finns, även om det jobbet skulle vara sämre. Många kommer att göra slag i saken med de negativa konsekvenser det innebär både för den enskilda individen och för samhället.
Lättast att hantera situationen kommer det att vara för storföretagens nyckelpersoner. Här handlar det helt enkelt om att ta de extra kostnader som det exempelvis innebär att låta medarbetarna ta bilen i stället för att köa till ett försenat Öresundståg.
Företagare som driver mindre verksamheter med små marginaler kan komma att drabbas betydligt hårdare. Samma sak gäller personer som har ett svagt förhandlingsläge gentemot sina arbetsgivare när det till exempel handlar om att gå tidigare från jobbet.
En lätt gissning är att vi framöver kommer att få se många förlorare och få vinnare. Bland de senare kan vi troligen räkna Sturup. På marginalen kommer fler resenärer att välja den skånska flygplatsen för att slippa de ökade praktiska problemen att ta sig till och från Kastrup. Sedan finns det nog en del verksamheter i Skåne som nu kan locka till sig personal som tidigare valt mer attraktiva jobb i Köpenhamn.
Mest paradoxalt är om de ekonomiska skadorna skulle bli så uppenbara och av en sådan omfattning att politikerna i huvudstaden till slut får upp ögonen för den ekonomiska betydelse som integrationen över sundet har – inte bara för en och annan Malmöbo utan även för människor långt upp i landet.
