Kort sagt: Att finanskrisen lär slå mot de små innovationsföretag som är beroende av riskkapital är knappast någon överraskning. Det var inte heller den stora frågan på ett riskkapitaltoppmöte i Silicon Valley i veckan. Snarare handlade oron där om hur många riskkapitalbolag som kommer att slås ut under det närmaste året.
Samtidigt kan det öppna nya möjligheter för andra aktörer att kliva in på banan.
Av Thomas Frostberg
SILICON VALLEY. Det rådde en närmast manodepressiv stämning när några hundra riskkapitalister och entreprenörer tidigare i veckan samlades till Venture Summit Silicon Valley för att gemensamt sia om branschens framtidsutsikter. Trots ett återkommande mantra om att se positivt på de möjligheter som uppstår i varje kris var den dominerande känslan stor nervositet och osäkerhet. Arrangemangets flotta inramning – lyxhotellet Ritz Carlton i Half Moon Bay – kunde inte heller dölja att riskkapitalbranschen står inför ett verkligt elddop.
Jämfört med förra krisperioden 2000-2002, när många portföljbolag raderades från kartan ligger problemet den här gången i andra änden av födokedjan. Många av riskkapitalbolagens investerare, så kallade limited partners, står inför en allvarlig likviditetskris. De pengar man lovat investera i riskkapitalfonderna finns helt enkelt inte längre – och kommer inte heller att finnas, så länge inte några av de tidigare investeringarna leder till exits, en förhoppning som är i stort sett utsiktslös i nuvarande finansiella klimat.
Innovationsbolag på pengajakt riskerar därför att möta riskkapitalbolag som inte vågar besluta om investeringar, eftersom de inte vet om de får loss kapital från sina investerare. Än så länge talas det mest om det som en teoretisk risk, men ingen tycks veta hur problemet ska hanteras när det snart blir verklighet. De enda säkra vinnarna är advokaterna som ska lösa de kommande tvisterna.
Den mest uppenbara följden av riskkapitalbolagens egen kris är förstås stora svårigheter att få riskkapital över huvud taget, men det finns ytterligare några tänkbara effekter som är intressanta att ta med i kalkylen eftersom de samtidigt kan innebära nya möjligheter.
1. Affärsmodellerna i portföljbolagen kommer att ändras i takt med att kraven på direkt intjäning ökar. Redan nu märks detta genom att det inte räcker att samla många användare kring en fräck community. För att få riskkapital måste du kunna visa hur du tjänar pengar på alla dessa användare – här och nu, inte som en framtidsvision där trafik byts mot uppmärksamhet och kanske dollar på sikt. Denna utveckling har redan fått den lätt absurda effekten att det skapats en marknad för företag som ska hjälpa existerande webbföretag att tjäna pengar på den publik de lyckats samla, det vill säga den publik som webbföretagen redan sålt in som sin viktigaste tillgång till riskkapitalbolagen en gång förut. Nu tvingas investerarna satsa ytterligare pengar i nya bolag som ska göra den ihopsamlade webbpubliken lönsam.
2. De riktigt bra idéerna kommer fortfarande få kapital. Åtminstone är det vad riskkapitalbolagen säger, men ingen vågar räkna med att det går att ta in pengar i flera rundor. I stället tvingas det riskkapitalbolag som går in först göra en kalkyl där man kan finansiera bolaget hela vägen fram till marknaden. Det innebär längre processer till investeringsbeslut, men framför allt att färre bolag kommer få pengar. I gengäld borde det bli mer pengar per bolag, men det förutsätter mer av syndikeringar, där flera riskkapitalbolag går samman om investeringen.
3. Företag i unga branscher som cleantech har större möjligheter att få in kapital, eftersom riskkapitalbolagen inte bränt sig på den här typen av bolag (ännu). Förutom cleantech kan det även gälla traditionella branscher som står inför avgörande omstruktureringar, till exempel bilindustrin där innovationsbolag kan utmana de trögrörliga jättarna.
4. Riskkapitalbranschen kommer att konsolideras. De riskkapitalbolag som inte slås ut direkt kommer i många fall att tvingas gå samman med andra. Särskilt svårt att överleva får de riskkapitalbolag som startat efter år 2000 och saknar meriter när det gäller att göra exits. De kommer ha tuff att resa nytt kapital till nya fonder under de kommande åren.
5. Efter dessa dystra framtidsprognoser finns en intressant möjlighet som är värd att lyfta fram. Det gäller de stora bolagen inom IT, telekom och life science som mycket väl kan gå in och att agera riskkapitalister i det vakuum som uppstår. I Skandinavien är den här typen av corporate ventures ett kraftigt underutvecklat fenomen, men på Venture Summit Silicon Valley var det här de enda verkliga optimisterna fanns. Medan de klassiska riskkapitalbolagen räknar med färre investeringar under 2009 var svaren mer optimistiska från corporate venture-representanterna från HP, Qualcomm, Cisco och Nvidia, som räknade med att investera lika mycket eller mer under 2009 som i år.
Det skulle vara en intressant utveckling om de stora bolagen klev in och tog en mer aktiv roll i de unga innovationsföretagens utveckling även i Sverige och Danmark. Till skillnad från riskkapitalbolagen är branschjättarna inte beroende av några limited partners, utan kan knyta detta till sin egen innovationsverksamhet som måste bedrivas även i lågkonjunktur.
Förr eller senare kommer det dock krävas samarbete med andra investerare. Men risken att alla riskkapitalbolag går under är ändå rätt liten. Eller som Al Saracevic, business editor på San Francisco Chronicle, uttrycker det:
”There will always be venture capitalists in the Valley… You can’t kill them. Like cockroaches and Cher.”
