När etikettgurun Magdalena Ribbing besökte Rapidus frukostmöte kom samtalet att handla om allt från vikten av att svara på mejl till subtil mobbing på arbetsplatser.
– Man får anstränga sig för att skapa det som är viktigast överhuvudtaget i livet, nämligen gemenskap, sa hon.
“Den som läser Ribbings frågespalt i Dagens Nyheter vet att hon inte är nån snobb, tvärtom, hon är en fördomsfri humanist.”
Så skrev Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg om Magdalena Ribbing i recensionen av dennas nyutkomna bok ”Ribbings etikett” som sammanfattar decennier av expertråd om hur man för sig i sällskapslivet.
Och kanske återspeglar vänsterdebattörens ordval en ny syn på Magdalena Ribbing, så uppfattar hon det själv i alla fall. Magdalena Ribbing berättar för Rapidus reporter att hon under sin långa karriär har fått ta emot mycket hat. ”Jävla Östermalmskärring” har hon blivit kallad otaliga gånger. Men på senare år har sker det alltmer sällan.
– Det är som att jag har blivit accepterad nu, säger hon.
Portalverket ”Ribbings etikett” skulle bli hennes sista bok, var det tänkt. Men för de 150 åhörarna på Rapidus frukostmöte med Sparbanken Skåne som värd berättar hon att hon faktiskt ser behovet av att skriva ytterligare en – nämligen om hur man bör uppföra sig på nätet.
– Det måste hända något nu. Den mobbning som pågår på nätet är urläskig. Och den slöhet som alldeles för många visar genom att inte svara på mejl, den går inte heller an. Det räcker med att skriva ”Mottaget, återkommer.” Då visar man att man ser personen som har skickat mejlet. Att strunta i det är som att inte hälsa på sina arbetskamrater eller på städaren som går omkring och moppar, vilket tyvärr också är alldeles för vanligt, säger hon med skärpa och lyfter sedan blicken ut över publiken:
– Skriver ni förresten MVH i era mejl? Gör ni det? frågar hon.
Magdalena Ribbing är en stark motståndare till den förkortade avskedsfrasen.
– Att skriva ”MVH” är som att försöka vinka på någon men inte orkar lyfta upp handen mer än i knähöjd. I så fall kan man lika gärna hoppa över vinkningen. ”Med vänliga hälsningar” är en artighet, och den förkortar man inte. Det är som att skriva ”H” i stället för ”Hej”.
– Det kommer nog snart det också, kontrar Jan Wifstrand, som leder samtalet.
Magdalena Ribbings råd handlar i mångt och mycket om att alla ska känna sig bekväma. När ämnet mobbning på arbetsplatsen kommer på tal citerar hon bibeln:
– Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Magdalena Ribbing menar att det är ”helt ofattbart” att mobbningen som sker i samhället kan fortgå.
– Flera hundra personer varje år begår självmord för att de är mobbade på sin arbetsplats eller i skolan. Mobbningen kan visa sig på kafferasten när den som är mobbad berättar en rolig historia – och ingen skrattar. Även om man inte tycker personens historier är roliga så får man anstränga sig för att skapa det som är viktigast överhuvudtaget i livet, nämligen gemenskap, säger hon.
Magdalena Ribbing avslöjar under frukostmötet också att hon själv har känt sig mobbad. Under en period som avdelningschef på Dagens Nyheter upplevde hon att hennes underlydande – ett sammansvetsat gäng på fyra personer – motarbetade henne, ja, fryste ut henne.
– Det var subtila saker, som att de plötsligt redan var försvunna när det blev lunch, berättar hon.
Då hon i sin roll som chef samlade in semesterönskemålen hade alla önskat exakt samma period – enligt Magdalena Ribbing för att försätta henne i en svår situation. Hon valde att bevilja semestrarna, och kämpade på ensam då de andra var på semester.
– Men om de hade tänkt lite längre så hade de förstått att de skapade dålig stämning, och dåliga tankar från mig mot dem. Gör man så, då förstör man hela verksamheten. Mobbning sker inte bara neråt utan även uppåt, vilket är lika gräsligt, säger hon.
Text: Elin Andersson Rosenstock
Bild: Kristoffer Lindblad
Magdalena Ribbing om…
… teambuilding i form av bastubad och fysiska prestationstävlingar:
– Till er som ordnar konferenser: Förbjud alla sådana där fånigheter. Ingen människa ska behöva generas inför sina arbetskamrater. Man får göra något annat tillsammans, laga mat eller måla en vägg – vad vet jag. Bara inte de där kroppsgrejerna. Jag får ofta mejl från personer i 40- och 50-årsåldern som är förtvivlade eftersom de inte har lust att bada bastu med sina arbetskamrater. Det är integritetskränkande om något.
… alkohol på företagsfester:
– Den som inte vill dricka alkohol får inte ifrågasättas. En vanlig fråga till kvinnor, som är extremt olämplig i alla sammanhang, är ”Dricker du inte, är du med barn?” Om man får den frågan av en man så kan man svara: ”Nej, är du det?” För det är en så dum fråga, så den förtjänar inte bättre.
– Den som på en fest har betett sig illa ska INTE skicka ut ett ursäktande massmejl efteråt. Det enda man kan göra för att få bort stämpeln av en ohjälplig drulle är att uppföra sig exemplariskt i evighet därefter.
… att ta i hand:
– EU har gett ut rekommendationer om detta som slår fast att man ska stå på en underarms avstånd, inte närmare, för då inskränker man på den andras integritet. Man ser varandra i ögonen under hela hälsningsprocessen, det är väldigt viktigt. Sedan är det en och en halv skakning som gäller. Det ska ta 0,8 sekunder, enligt EU. Men jag vill betona att det här är en rekommendation – inget direktiv…
… hur man ska hitta någon att prata med på ett mingel:
– Ställ dig med en ljuskälla bakom dig, vid ett fönster till exempel. Och se glad ut. Då kommer människor fram, det har jag lärt mig i USA, och det stämmer faktiskt. Om man behöver komma in i en grupp som står i en cirkel så hämtar man en skål med jordnötter och sticker in den bland dem. Då får man vara med och prata.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
