Mark Twain konstaterade – helt korrekt – att det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik. Det blir sällan så tydligt som när varenda kommun använder Svenskt Näringslivs årliga företagsranking för att berätta att just de är bäst.
Av Niclas Lindstrand, Rapidus chefredaktör
Ibland är jag villig att hålla med de värsta rättshaveristerna på Twitter om att allt är min egen branschs, alltså medias, fel. Hade vi inte så slaviskt behandlat varenda undersökning som Den Heliga Skrift så hade det inte varit en så stor grej med näringslivsrankingen. Och då hade inte kommunerna själva desperat sökt igenom årets ranking för att hitta ett sätt att räkna som är positivt. Vi är nu bara näst sämst i hela Medelpad, hurra för oss!
Jag fyllde själv i enkäten bakom rankingen i fem år. Naturligtvis kom jag inte ihåg vad jag hade fyllt i förra året, så min egen dagsform påverkade minst lika mycket som hur Skövde kommun faktiskt hade presterat mot företaget som jag var platschef för. Hade jag fått p-böter på morgonen, vädret var sådär gråuselt som det bara kan vara i Skövde (och Borås) och AIK hade förlorat så var det förmodligen kommunens fel, åtminstone enligt mitt bidrag till statistiken.
Missuppfatta mig inte, en ögonblicksbild av ett urval företagares syn på vad kommunen gör för näringslivsklimatet är värdefullt. Den har massor av felkällor (som det lokala vädret och AIK:s dagsform), men den är mycket bättre än inget alls. Nog vore det spännande att även se kommunens ärliga syn på de lokala företagen, men det ska till en alldeles särskild sorts pamp för att våga säga det offentligt eller ens i smyg, skyddad bakom en anonym undersökning.
Felet är alltså inte undersökningen i sig, utan att den presenteras som ett facit och att just placeringarna blir ett självändamål. Likt det famösa målet att ha lägst arbetslöshet i hela EU (det gick ju sådär) så bygger placeringarna i Svenskt Näringslivs ranking på att någon annan ska lyckas sämre än man själv gör.
Det skildrar inte verkligheten särskilt väl. Näringslivet i de svenska kommunerna hänger ihop. Visst finns det konkurrens, som vid en stor företagsetablering, men särskilt i geografiskt små och tätbefolkade regioner är tävlandet mest ett lokalpatriotiskt och kamratligt gnabbande. Det är självklart bättre för Helsingborg att ett stort företag etablerar sig i Ängelholm än att det väljer Arvidsjaur i stället.
Så om det går åt pipsvängen för övriga 32 skånska kommuner så är det svårt att tro att, låt säga, Hässleholm egentligen ska jubla över att de klättrar en massa platser på listan jämfört med lokalkonkurrenterna.
Svenskt Näringsliv är bara att gratulera till att ha skapat en undersökning som får sånt enormt genomslag. Men både journalister och kommunala kommunikatörer skulle må bra av att konkurrensutsätta den betydligt mer.
I kväll presenterar Rapidus och PwC de 34 unga skåningar, till och med 34 års ålder, som vi tycker att alla ska hålla extra koll på i framtiden. Listan, som vi kallar 34orna, är förstås också godtycklig. Jag kan knappt räkna upp alla faktorer som ingår trots att vi inte ens har tittat på den tredje och värsta sortens lögn, statistik. Viktigast är dock att man inte bara är en talang, utan ska ha gjort något med talangen också. På skånskt fotbollsspråk: Det räcker inte med att vara Tony Flygare, man ska åtminstone vara den unge Zlatan.
Den är inte heller heltäckande och den är säkert inte heller rättvis. Men vi är säkra på att den också är bättre än ingenting.