Kort sagt: Det är upplagt för regional storslam när det amerikanska teknikmagasinet Red Herring i helgen utser Europas 100 hetaste teknikbolag på en mässa i Berlin. Genom åren har totalt sju bolag från Öresundsregionen kommit med på listan, i år är nio stycken nominerade.
Bortom glansen på teknikvärldens Oscarsgala väntar en betydligt bistrare verklighet där en prestigefylld listplacering är långt ifrån någon garanti för framgång. Ändå blir listorna allt vanligare och allt viktigare, inte minst för listmakarna själva.
Av Erik Olausson
Med 100 utvalda företag bland drygt 700 sökande från Europa, Afrika och Asien är Red Herrings lista något av en drömplacering för teknikentreprenörer som hungrar efter uppmärksamhet och riskkapital. Konferensen i Berlin, där entreprenörerna får bryta bröd med runt 300 riskkapitalister, företagsledare och andra innovatörer, pågår bara i tre dagar. Men prestigen av att ha hamnat på listan varar för evigt.
Bland de utvalda bolagen från Europa, USA och Asien vaskar Red Herring sedan fram en global lista med de hundra bästa i världen. Tidningen är inte sen att påpeka att nutida megasuccéer som Skype, Youtube och Google listats här innan de blev stora och kända.
På närmare håll finns Köpenhamnsbaserade mobilbolaget ZYB, som figurerade på Europalistan 2007. Ett år senare köptes bolaget upp av Vodafone för hisnande 31,5 miljoner euro.
Men för varje solskenshistoria finns det otaliga bolag som fastnat i regnvåt lervälling. Till exempel mobilbolaget TerraNet i Lund, som fanns med på 2008 års lista. I dag har bolaget svårt att säkra såväl de första betalande kunderna som riskvilligt kapital för fortsatt drift.
Sedan Red Herring började sätta samman sin globala lista i mitten av 1990-talet har ett tusental företag passerat revy. Rent statistiskt vore det snarast märkligt om bolag med banbrytande teknik eller koncept som Youtube och Google nått sådana framgångar utan att Red Herrings listkommitté alls reagerat längs med vägen.
Att listorna är dåliga värdemätare på vem som kommer att lyckas och fallera syns ännu tydligare om man tittar på World Economic Forums årliga utnämning Technology Pioneers. I februari varje år bjuds representanter från ett trettiotal unga teknikföretag in från hela värden för att frottera sig med högdjuren i Davos. Bland bolagen från regionen som bjudits in finns Lundabaserade mjukvaruutvecklaren Qliktech, som i dag omsätter en dryg miljard kronor. Men även ständiga förlustbolag som bredbandsentreprenören Labs2 i Lund eller Köpenhamnsbaserade Aresa, som i veckan drog sin dödssuck.
Listorna baseras i regel på bolagens tekniska innovationshöjd i kombination med affärsplan och möjlig marknadspotential. Och det är just ordet potential som är det centrala. Variabler som inte går att mäta i siffror, såsom tajming, tur och inte minst drivet hos personerna bakom, betyder ofta mer för ett företags möjligheter till långsiktig överlevnad. Sedan kan tekniken vara hur livskraftig som helst.
World Economic Forums beteckning Technology Pioneers är också träffande – i hög grad handlar det om teknik som bryter ny mark och ofta måste skapa sin egen marknad. Som Lundabolaget Anoto, som listades av rikemansklubben 2002. Trots häpnadsväckande teknik kämpar bolaget fortfarande för att nå långsiktig lönsamhet.
Likväl kan listorna fylla en viktig funktion för okända småbolag. En vältajmad placering kan utgöra skillnaden mellan att fånga intresset hos en investeringsvillig riskkapitalist och att se finansieringsmiljonerna segla förbi. Även om det senare skulle gå åt skogen ger uppmärksamheten åtminstone på kort sikt en välkommen skjuts framåt.
Särskilt nyttiga är de listor som kombineras med någon form av aktivitet, såsom brittiska Seedcamp, där Malmöbolaget Saplo funnits med. 20 uppstartsbolag från Europa, Afrika och Mellanöstern flygs till London för en intensiv vecka med coaching, affärsutveckling och presentationer inför riskkapitalister. Som grädde på moset får fem av bolagen i slutet av veckan erbjudande om 50.000 euro i riskkapital.
Ett annat exempel är USA-ambassadören Michael Woods lista med svenska cleantech-hopp, där det primära syftet var att visa upp bolagen på listan för en grupp amerikanska riskkapitalfonder och investerare.
Men om listorna är välkomna för teknikbolagen har de blivit ännu viktigare för listmakarna själva. Att på eget bevåg sålla ut och slå på stora trumman för ett gäng tekniska framtidslöften har blivit ett tacksamt sätt att såväl fylla spaltutrymme som röna uppmärksamhet. Så har till exempel tidningen Internetworld varje år sedan 2006 räknat upp Sveriges 25 hetaste webbentreprenörer. Förra året började även Ny Teknik tillsammans med Affärsvärlden lista Sveriges 33 hetaste teknikhopp. En lista som delvis kom till efter att Ny Tekniks redaktionschef praktiserat på Red Herring och lärt sig ruljangsen.
Och för Red Herring själva har listskapandet och de efterföljande ryggdunkarfesterna blivit något av en räddningsplanka. Med redaktionen belägen halvvägs mellan San Fransisco och Silicon Valley var Red Herring tekniktidningen med stort T under 1990-talet. Men på senare tid har den brottats med ekonomiska problem och fick startas om efter en konkurs 2003. Samtidigt har den globala 100-listan utökats med separata listor för bland annat Europa, Asien och Nordamerika. Under 2008 höll tidningen totalt i åtta events världen över, med hundratals gäster på varje.
Faran när listorna bara blir fler och fler är så klart inflationen — hur mycket är den femtielfte placeringen egentligen värd? — samt en viss tendens till rundgång där bolag som funnits med på en lista lätt hamnar på nästa av ren slentrian.
Det betyder inte att vi på Rapidus inte önskar Bambuser, Reac Fuel, Napatech och de andra Öresundsbolagen som slåss om en listplacering i Berlin lycka till i kväll — så länge vi kommer ihåg vem som är den verkliga vinnaren. Se bara på den här analysen, hittills har själva arrangören nämnts inte mindre än nio gånger, inklusive i rubriken. Touché, Red Herring!
Erik Olausson
