Först valde Ikea henne, sedan valde hon Ikea. I mellanperioden insåg Jeanette Söderberg att hon själv måste ta itu med sin tillvaro om den ska bli som hon vill. För Rapidus frukostgäster berättar inredningskoncernens Sverigechef om vägen till sitt jobb.
För 26 år sedan satte sig Jeanette Söderberg för första gången i kassan på varuhuset i Kungens Kurva i Stockholm. Arbetet på Ikea var tänkt som ett sommarjobb, men varade i ett decennium.
— Det var inte så genomtänkt, men jag trivdes bra. Fast efter tio år tänkte jag: ”Nu har jag varit här och egentligen inte gjort något annat. Hur ser det ut på andra sidan? Jag kan inte bara bli kvar”, berättar hon för publiken som har samlats på Ernst & Young i Malmö.
När erbjudandet kom om att leda NK Inredning i Stockholm nappade Jeanette Söderberg. Efter två år där började hon på en reklambyrå, men arbetsplatsen kändes inte riktigt rätt.
— Jag trivdes inte med att jobba i ett företag där jag inte riktigt delade värderingarna kring hur man utvecklade personalen. De hade andra drivkrafter än jag, säger hon.
Runt millennieskiftet, då hon var gravid med sin första dotter, beslöt Jeanette Söderberg att säga upp sig. Hon ville inte ha pressen från arbetsgivaren att komma tillbaka till jobbet så snart som möjligt och passade samtidigt på att tala om vad hon ogillade med företaget.
Men det blev inte slutet. Ett halvår in i föräldraledigheten ringde hennes förra arbetsgivare, sa att man tagit till sig hennes synpunkter och bad att hon skulle återvända. Jeanette Söderberg blev smickrad och tackade ja. Men efter ytterligare några månader visade det sig att hon var gravid på nytt.
— Jag hör ett sus bland er – det var inte bra! säger hon till Rapiduspubliken som börjar skratta.
— Det var i alla fall väldigt tydligt från arbetsgivaren att det inte var bra, fortsätter hon.
 |
 |
Jeanette Söderberg var föräldraledig i nära tre år och återvände till reklambyrån med tanken att snart söka sig därifrån. Men den halvhjärtade ambitionen ledde ingenvart, hon skötte sitt jobb med vänsterhanden och snart satt hon bakom sitt skrivbord och tänkte: ”jag kommer aldrig härifrån!”.
— Men så gick jag till en klok person som jag trodde skulle klappa om mig. Hon frågade: Vad vill du? Antingen ser du till att leverera eller så gör du något annat.
Nästa dag gick Jeanette Söderberg till jobbet och började satsa. Med sin nya inställning blev hon populär på företaget igen och när hon arbetat upp sig till gamla nivåer igen gjorde hon vad hon verkligen ville: slutade.
— Då hade du ingen plan? säger Rapidus Jan Wifstrand som leder samtalet.
— Nej, förstår ni?! säger Jeanette Söderberg till publiken som gapskrattar på nytt.
— Jag har en plan för Ikea, betygar hon.
För det blev Ikea igen. Ledningen hade inte glömt henne, utan ringde och erbjöd jobb som varuhuschef i Uppsala. Och nu visste Jeanette Söderberg vad hon ville.
 |
 |
 |
— Jag minns verkligen konkret hur det var när jag tänkte kliva in genom dörren. Jag sa till mig själv att jag tänker vara tydlig med vem jag är och inte gå krångelvägar. Och jag ska inte anpassa mig mer än att jag ska lära mig sådant som jag inte kan, säger hon.
Nu har hon suttit som chef för Ikea Sverige sedan 2006 och försvarar både bokhyllan Billy och Ingvar Kamprads kontrollbehov när Jan Wifstrand pressar henne. Och hon har blivit berömd för sin förmåga att leda personalen.
— Om man inte tror att en individ är värdefull för den personen är, utan bara för vad den presterar, blir det svårt. Jag vill bygga och utveckla människor, säger hon.
Utanför jobbet ägnar hon sin tid åt familjen och i viss mån lantstället utanför Sundsvall.
— Det är lite havregryn över det där, säger hon och syftar på en present hon precis fått av Jan Wifstrand.
Den – en paket havregryn – minner en kärlekshistoria i 15-årsåldern, då Jeanette Söderberg egentligen hatade havregrynsgröt, men plötsligt älskade det när killen hon var kär i bjöd. På liknande sätt var det med sommarstugan.
— Min mans föräldrar har ett hus utanför Sundsvall, men jag trivdes aldrig så bra där. Men så blev ett litet hus precis bredvid deras ledigt och det var faktiskt jag som föreslog att vi skulle köpa det. Min man höll på att svimma. Men när vi väl hade huset såg jag hur vackert det var nere vid sjön, berättar hon.
Den aktuella dramatiken inom Ikea berör henne inte särskilt mycket – i alla fall inte när det gäller var Ikeas huvudkontor ska vara placerat i framtiden.
— Jag vet att vi köpt mark för att få mer plats för kontor i Malmö, men själv tycker jag att huvudkontoret ska vara kvar i Helsingborg, säger hon och sneglar på publiken:
— Nu blev det lite jobbig stämning här… Men jag tycker i alla fall att det är bra att vi bygger kontorslokalerna och fortsätter expandera i Malmö, säger hon.
Och Jeanette Söderberg passar på att tala varmt om det kommande varuhuset, som ska bli större, luftigare och ha bättre utbud än det nuvarande i Bulltofta. Den kund som har tur kan dessutom bli betjänad av ingen mindre än Ikeas Sverigechef.
— Jag lovar att stå i självscanningskassorna på det nya varuhuset inom ett år, säger hon.
Av Anna Palmehag
 |
 |
| Thomas Barge, Cybercom; Peter Odestål och Tomas Larsson, Logica | Martin Edquist och Viktoria Bäcklin, A-Search |
 |
 |
| Anna Palmehag, Rapidus; Tobias Schildfat, Solentro | Helène Smith, Dreambag Production; Karin Forsberg, Ortelius |
 |
 |
| Anna Sandén, Deloitte; Ulrika Eklöf, Ernst & Young | Mari Johnsson, Good Fortune; Joel Persson, Rapidus |
 |
 |
| Margareta Persson, Phonera; Carl-Johan Krusell, Moll Wendén Advokatbyrå | Anders Olshov, Öresundsinstitutet; Jarl Olsson, Catella |
 |
 |
