Börskyla i USA tvingar riskkapitalister lösa ut entreprenörerna

Kort sagt: De skärpta kraven på börsnoterade bolag i USA i spåren av Enron-skandalen har lett till att allt färre bolag sätts på Nasdaqbörsen. I stället väljer riskkapitalbolagen ofta att sälja sina portföljbolag till andra riskkapitalbolag eller storbolag som Google, Oracle och Microsoft.

Sådana direktförsäljningar ger snabbare återbetalning på investeringarna, men samtidigt sämre avkastning jämfört med en lyckad börsnotering. Därför varnar den amerikanska riskkapitalföreningen NVCA nu för att stränga börsregler hotar USA:s konkurrenskraft.

Och riskkapitalbolagen har fått börja lösa ut bolagsgrundare som inte vill vänta ut en börsnotering.

Av Thomas Frostberg

SAN JOSÉ, KALIFORNIEN. Medan bristen på noteringar av nya bolag i Norden brukar förklaras med ett ökat antal internförsäljningar mellan riskkapitalbolag så heter hotet mot börserna i USA ”Sarbanes-Oxley”. Det är namnet på det regelverk som ska förhindra nya Enron-fall. Men i praktiken tycks den främsta effekten snarare ha blivit att tillväxtbolag fått svårare att hämta kapital via börsen.

Regelverket är lika hårt för alla bolag, oavsett storlek, och leder till extrakostnader på 2-3 miljoner dollar per år. Det har i praktiken omöjliggjort för bolag med 20-30 miljoner dollar i omsättning och några miljoner i vinst att noteras, eftersom överskottet äts upp direkt. Ribban anses generellt ha höjts till 100 miljoner dollar i omsättning för att en notering ska vara aktuell.

Ett rekordstort antal amerikanska bolag noterades i stället på Londonbörsens mindre hårdreglerade tillväxtlista AIM förra året. Vid National Venture Capital Associations årsmöte i San José förra veckan beskrevs effekterna av Sarbanes-Oxley till och med som ett hot mot den amerikanska ekonomin.

De strängare börsreglerna leder till att det tar längre tid för bolag att bli börsmogna, ofta upp till flera år. Det är då frestande att i stället avyttra bolagen genom branschinterna försäljningar eller fusioner, ett fenomen som ökat kraftigt samtidigt som antalet börsnoteringar gått ner. Särskilt efter börsbubblan fanns ett uppdämt behov av att frigöra kapital ur bolagsportföljen för att kunna börja betala tillbaka pengar till riskkapitalbolagens investerare.

Men den allmänna uppfattningen är fortfarande att en lyckad börsnotering betalar sig bättre, om man bara har tid och råd att vänta med försäljningen till ett par år efter noteringen. Därför börjar riskkapitalisterna här i USA nu titta på hur de åter ska kunna maximera vinsterna genom att ta sina bolag till börsen, efter att ha gjort sig av med de mest lättsålda objekten. Men det kommer att ta tid.

För riskkapitalbolag med en stor portfölj är väntan ett mindre problem, men för enskilda entreprenörer kan det innebära en svår press att vänta ytterligare 5-6 år på den stora vinsten. Särskilt som det fortfarande haglar upptrissade bud från större industriella spelare.

I det gap som därmed börjar bildas mellan riskkapitalisternas intresse av att vänta ut en börsnotering och entreprenörernas önskan att ta de säkra pengarna här och nu har det uppstått ett delvis nytt fenomen – partial liquidity. Det går ut på att riskkapitalbolagen köper loss en del av grundarnas aktieinnehav. Tanken är att de fortfarande ska vara fullt engagerade i sitt bolags framtida utveckling, men samtidigt slippa oroa sig för privatekonomin.

”Det är en fråga om nattsömn” konstaterar Mark C. Stevens, advokat på Fenwick & West i Googles hemstad Montain View. Han har arbetat för bolag som IT-jätten Oracle och påpekar att även dess grundare Larry Ellison gjorde en ”partial liquidity” innan bolaget noterades. Modellen är alltså inte alldeles ny, men fenomenet har blivit betydligt vanligare på senare tid för att lösa ett växande problem.

Det handlar förstås främst om självbevarelsedrift bland riskkapitalister som vill tjäna mer pengar, men studier visar också att en effektiv börsmarknad ökar ett lands BNP. När tillväxtbolagen säljs av till större koncerner i stället för att börsnoteras, riskerar de att parkeras i det stora bolagets organisation och stanna i utvecklingen. Fundera på vad som hade hänt om Google sålts till Microsoft i stället för att börsnoteras.

Detta tål att tänka på även ur ett nordiskt perspektiv i tider när framgångsrika teknikbolag slukas av amerikanska jättar. Det gäller att det finns en fungerande näringskedja för att föda och underhålla bolag i det längsta på hemmaplan, så de på egna ben kan expandera ut i världen. Den samnordiska börs som är på gång är bara ett första steg på vägen.

Thomas Frostberg är Rapidus chefredaktör och utgivare. Under våren arbetar han som näringslivsreporter på San Francisco Chronicle inom ramen för ett Stanford-program för journalister som bevakar innovationsfrågor.